Belgisk röst som värmer i vintermörkret

För Belgien, i tiden. Så skulle jag vilja karakterisera den inte alltför internationellt kände keyboardisten Marc Moulins musikaliska gärningar under de 30 år som förflutit. Han började som jazzpianist i slutet på 1960-talet, för att lite senare orientera sig mot elektroniska keyboardinstrument och den framväxande jazzrockvågen med Miles Davis.
Med sin fusiongrupp Placebo från 1970-talet, och den Kraftwerkinspirerade gruppen Telex från 1980-talet, har Moulin återkommande visat prov på smakfullhet, finessrikedom och spännande infall vad gäller bruket av elektronik. För konnessörer är den förstnämnda gruppens plattor kult
Idag, efter några års tystnad, är han med sitt album Top Secret återigen het och i högsta grad i ropet på den franskspråkiga elektroniska jazzscenen. Tillsammans med bl a den välrenommerade samarbetspartnern och gitarristen Philip Cathrerine har han gått tillbaka till sina jazzrötter, och utifrån denna fond skapat en platta med en mycket spännande och kontemporär mix av klangfärger, rytmer och dansanta stilar (acid jazz, house, lounge, trip-hop).
Faktum är att den första låten ( Into the Dark ) har, som singel, tagits emot mycket väl av DJ:s på klubbscenerna. Inte för inte omnämns Moulin i samma andetag som St. Germain - men då mot bättre vetande, skulle jag vilja säga. Till skillnad från Moulin, som synliggör sina musikaliska influenser (speciellt arvet från Miles Davis) och sin kunskap om en mångfald musikaliska konventioner, står St. Germain i en bottenlös dynga och trampar runt intet ont anande likt en annan klåpare.
Top Secret är en mycket trevlig och angenäm bekantskap för lyssnaren. Det är en resa in i Moulins rikt varierade musikaliska föreställningsvärld, som t.ex. inrymmer en hyllning till John Coltranes modala sound och approach (groovet på Theo är en reminiscens av Coltrane-kvartettens groove på My Favorite Things ).
Humoristiskt laddade samplingar smyger sig också in på What , i form av en amerikansk mansröst som deklamerar: What the hell is going on…?. Och denna fråga förefaller väl värd att ställa i skenet av den alltmer osäkra och oroliga värld vi lever i, till följd av bl.a. terrorism och råkapitalism. Faktum är att Moulin gjort sig känd som en stor humorist i radio- och TV-sammanhang.
För den danssugne och för DJ:s runtom i landet rekommenderar jag detta album varmt. Här har vi en belgisk röst som värmer i vintermörkret, med melodiskt-rytmiska fraser som etsar sig fast i sinnet, med omväxlande instrumentation och diverse polyrytmiska vändningar.
Peter Reinholdsson