Ibland löjligt bra, ibland inte

Nytt år, nytt Bear Quartet-album. Ett om året i tio års tid borde ses som en bedrift bara det, att BQ dessutom glimtat till med lysande prestationer emellanåt gör inte saken sämre. Det är just glimtat till som är den verbsats som bäst beskriver den här skivan; BQ gör det inte lätt för sina lyssnare utan blandar oinspirerade insatser med låtar som är så löjligt bra att de gränsar till perfektion. Över bandet har det alltid vilat en attityd av att de struntar fullständigt i vad andra tycker om dem och att de är beredda att bevisa det, det ska vara svårt att ta till sig dem. Jag vet faktiskt inte vad vissa av låtarna heter, de presenteras inte i ordning, spelningen på Hultsfred är redan berömd och jag har sett en konsert med BQ där de uppenbarligen spelat för att testa hur mycket publiken tål innan den vänder sig bort från dem. Efter att ha spelat en sista evighetslåt med stråke på gitarr så fick Mattias Alkberg dåligt samvete och bad om förlåt innan bandet lämnade scenen. Det finns en liknande ursäkt på Ny Våg, den perfekta poplåten Number. Jag är helt maktlös inför den låten, jag har lyssnat på den ett tjog gånger och varje gång reser sig håret på armarna och rysningarna ilar längs ryggraden. På frågan om detta är en fantastisk, eller ens väldigt bra skiva, så är svaret nej. De många och långa instrumentala låtarna drar ner helhetsintrycket ordentligt. På frågan om du bör köpa den så är svaret ett absolut ja, missa den inte för allt i världen.