Nygammal kammarkör gav mersmak

Musik
Bach-konsert
Uppsala Kammarkör
Missionskyrkan

Ett första steg att visa sig värdiga det nya namnet tog kören den 24 mars då man bjöd på fyra Bachmottetter i Missionskyrkan. För att ge nytt liv åt de annars så slitna Bachverken hade man tagit det nya och synnerligen innovativa greppet att använda projiceringar av konstverk och fotografier på kyrkväggen. Ett lyft för hela evenemanget som helt klart gav ett konstnärligt mervärde åt konserten.

Uppsala Kammarkörs ledare och grundare Erik Hellerstedt, ska ha all ära av konsertens lyckosamma utgång. Utan hans initiativförmåga och stadiga ledning skulle inte kören och den medverkande organisten lyckats koordinera sitt musicerande. Trots detta slet det märkbart mellan orgel och kör i till exempel den första motteten Komm, Jesu, Komm, där man till och med kunde märka några uppenbara felspelningar i orgelstämman. I det längsta stycket, Jesu, meine Freude briljerade kören i uttryck och enskild sångarkompetens i såväl dubbelkörer, mindre ensembler som fyrstämmig ensemble. Det enda störande elementet var continuostämman där till och med för tidiga insatser kunde skönjas den tydliga takteringen från dirigentpulten till trots.

Sammanfattningsvis får man ge den nya kammarkören i Uppsala ett gott betyg - att tolka så pass slitna verk som motteterna av Bach och ändå behålla fräschören är ingen lätt sak. Man måste också välja sina ackompanjatörer med större omsorg i framtiden om man önskar ha beledsagning som stöttar och inte stjälper. Klanglikt skulle ensemblen må bra av lite äldre röster, men valet att ta steget ur studentvärlden lovar gott och jag hoppas att kören får många år av tillväxt och utveckling med samma medlemmar. Då är helt klart Erik Hellerstedt den som skulle kunna föra Uppsala Kammarkör till tätpositionen ibland stadens körer