Välproducerat, gubbigt och jävligt
Dansade för nära ingen alls
Fakulteten
Det händer inte så värst mycket i kroppen när jag lyssnar på inledningen av Fakultetens debutalbum ”Dansade för nära ingen alls”. Jag kan absolut uppskatta progg, poprock och röjig garagerock, men jag är helt enkelt inte på humör för livsstilen som präglar den här genren. Det ska vara smutsigt och gubbigt och jävligt, det ska drickas fulbärs och rökas cigg och man ska ha lite skön ”bakfylleångest i Skövde”, som det uttrycks i ”Du förstår inte alls”. Skivan ska dessutom givetvis spelas in i ”Kemisk Fetma Studios”, där jag ANTAR att det stinker svett och de druckit massa bärs i slitna soffor (de poppar också en öl i början av låten ”Innan kvällen tagit slut”). Skit i att duscha! Moshpita på konserter så att mindre människor mosas! Det är ju rock! Gud vad klyschigt.
"...det är gött med lite lädervästar och baksnus och skitigt ”vem fan bryr sig”-sound i motsats till vår allt mer polerade musikvärld."
En annan dag hade jag kunnat skriva motsatsen. Att det är gött med lite lädervästar och baksnus och skitigt ”vem fan bryr sig”-sound i motsats till vår allt mer polerade musikvärld. Jag hade kunnat hylla friheten i att fucka ur på en rockkonsert. Och visst kan Martin Qvarnström sjunga, med otrolig kraft. Omslaget är snyggt, jag gillar verkligen ”Räkmacka” och skivan är välproducerad. Jag ska erkänna att jag ryser lite av Imperiet-besläktade refrängen på ”Lita” och nog kan jag se mig själv fara runt på deras konsert när konserter får hållas igen, om jag druckit tillräckligt många öl och sinnesstämningen just då är lagd åt det hållet. De har till och med hittat många fina melodier, bland annat på ”Renovering pågår”.
Låter jag kluven? Det är jag!
