Hur står sig Uppsala som musikstad?

Roine Stolt, gitarrist/sångare/låtskrivare i progressiva rockbandet The ­Flower Kings, som regelbundet turnerar världen över, och med sina totalt ca 450 000 sålda skivor är Uppsalas största musikexportörer under det senaste decenniet.

Annamaria Olsson, arrangerar tillsammans med Anders Ivarsson techno-houseklubben Dynamic på Norrlands nation, som kör sin avslutningskväll den 16 december. Till vardags är hon butikschef på Stuk Manufaktur och skriver bloggen 100 procent kommersiellt gångbart.

Tomas Bodén, låtskrivare/producent i kritikerrosade electronicagruppen Differnet, som utkommer med sin tredje skiva i början av nästa år. Han är dessutom doktorand i estetik vid Uppsala universitet.

Hur är Uppsala som musikstad?
RS: Uppsala har väl som studentstad alltid haft en del intressanta musikanter på både hobby- och proffsbasis som strömmat igenom, också närheten till Stockholm har säkert bidragit till att vissa musikanter från både norr och söder har strandat här. Hela musikforum-rörelsen startade faktiskt här, på Uppsala Musikforum runt 1970. Jag såg alla bra svenska band där. Det var ett fantastiskt ställe, en kulturgärning och den bästa skolan jag har gått i.
AO: Jag håller i ärlighetens namn ingen vidare koll på Uppsalas musikliv som helhet utan mest på de genrer jag vurmar för. Det känns som att Uppsala är en bättre stad för dem som vill lyssna på och prata om musik än för dem som själva vill skapa. Om klubbarrangören Patric Kiraly gör ett bra jobb på Musikens hus tror jag att även skapandet kan nå högre nivåer genom att det finns ett tillåtande, men ändå kräset och coolt ställe att spela på i stan.
TB: Det spelar nog ingen större roll vilken stad man bor i för att kunna skapa musik. Men Uppsala är en trevlig stad att bo i och det gör ju inte musiken sämre. Det har ju däremot aldrig funnits många ställen för konserter av det mindre slaget i Uppsala , vilket är synd. Uppsala har ju aldrig haft något motsvarande Inkonst i Malmö eller Fylkingen i Stockholm, och det är ju därför man har en stor förhoppning att det nya konserthuset, åtminstone delvis, ska kunna bli en mötesplats och ett forum i den riktningen. Om jag ska döma efter egen erfarenhet så har det nog varit svårt för Uppsalaband att få seriösa spelningar i hemstaden.

Påverkar studenterna och studentnationerna musikklimatet?
RS: Ja, såtillvida att det säkert rockas en del på nationerna. Där finns också en del körer, plus alla (obskyra och töntiga) bleckblåsorkestrar som mest tjänar som lite förströelse till pilsnern. Sen har vi ju OD och annan institutionsmusik. Jag är personligen inte så intresserad av detta, det känns bara stelt och krystat och überakademiskt. Det vore ju fantastiskt kul att få spela med Flower Kings för en studentnationspublik idag, jag tänker på hur förmodligen de flesta studenter inte har en aning om att vår musik existerar.
AO: Absolut - både positivt och negativt. Nationerna bidrar till att musik och klubblivet inte är så professionaliserat som t ex i Stockholm. Nationerna är en oerhörd tillgång för klubbarrangörer att förverkliga sina idéer och sprida sin musik. Det är en skam att det inte är fler klubbar/musikbarer/etc Det skulle kunna vara högkvalitativa grejer varenda kväll om folk visste hur enkelt det är att arrangera saker Negativt är väl att de genom sitt prisläge konkurrerar ur att civila ställen som om inte nationerna fanns kunde ta hit större och dyrare akter pga av större intäkter. Istället betalar alla studenter sina pengar till något halvbra för att det serveras billig sprit på stället. Sen är ju alltid demokrati och traditioner ett problem, haha. De största gasquerna får ofta mest pengar och uppmärksamhet och de har tyvärr inte alltid de bästa och roligaste bandbokarna.
TB: De påverkar nog Uppsalas musikliv både på ett negativt och positivt sätt. Med några lysande undantag är det ju väldigt få nationsklubbar som vågat satsa på mer udda musik. De flesta spelar hitmusik på diskot och bokar de band som bokningsbolagen pushar (eller redan etablerade akter) och eftersom majoriteten av musikintresserade ungdomar består av studenter som nästan uteslutande springer på nationer har det nog varit väldigt svårt att försöka bedriva något utanför nationslivet. Men som sagt, det har ju funnits och finns några lysande undantag även på nationerna vilka verkat i positiv riktning.

Kan man tala om en Uppsalascen? Ingår ni i den i så fall?
RS: Det fanns nog en väldigt tydlig Uppsalascen i början av 70-talet, med coola band som Samla Mannas Manna, Gud I Brallan, Renhjärta, Rio Brazzaville, Panta Rei och senare Kaipa och inflyttade Mobben (från Gävle). Vi hade också ett par riktigt bra folkfester här i början av 70-talet, något av Uppsalas Woodstock, med gratis musik i alla genrer. Men Flower Kings har aldrig hört till Uppsala på något konstigt vis, vi har haft musiker från Skåne med och vi har i första hand turnerat och släppt skivor utomlands.
AO: Klubbar bidrar så klart en del till stadens musikliv, så ja, vi ingår väl i den på något sätt. Har inte en aning om hur man skulle definiera en Uppsalascen faktiskt. Skulle kanske vara att alla känner alla pga storleken då.
TB: Nej. Men däremot är det ju inte svårt att se att det just nu dyker upp många Uppsalaartister som får rikstäckande uppmärksamhet i någon form.

Har klimatet förändrats något över längre tid?
RS: Ja, jag tror att det finns färre spelställen idag. Där fanns ju legendariska Rackis tidigare , samt alla nationer och senare ställen som Fellini och Fredmans. Jag har spelat blues på de där ställena femtioelva gånger, det har varit kul som sjutton. Replokaler kan också vara problematiskt nuförtiden, ungdomsgårdarna är stängda och Musikforum finns inte längre.
AO: Banden och initiativen har väl en större bredd nu känns det som. Jag är uppvuxen i Uppsala och ett tag kändes det som att Moder Jord var typ det enda från Uppsala som inte var rock och pop och då var de väl 500 i bandet varav några var från Uppsala, så jag vet knappt om det räknas. Folk har säkert suttit i sina källare och gjort andra grejer hela tiden bara att de inte haft några arenor för att nå ut med musiken. Nu sammanfogas ju allt så smidigt på t ex Myspace att det ter sig som att det är mer folk som håller på med musik.
TB: För den elektroniska musiken i vidaste bemärkelse har nog klimatet ändrats väldigt mycket bara de senaste åren. När vi började runt millennieskiftet fanns överhuvudtaget inga forum eller spelställen för elektronisk musik i Uppsala. Nu finns det ju en hel del, och det har ju också dykt upp några uteställen utanför nationerna som vågat satsa på spännande musik. Det faktum att publiken numer inte upplever elektronisk musik som något konstigt eller jobbigt är nog något som gäller överallt, så även här.

Hur påverkar närheten till Stockholm?
RS: Säkerligen en del, samtidigt undrar jag om inte konkurrensen är hårdare här, just för att Stockholm har blivit centrum för alla som vill upp, så att säga. Jag jobbade några år som studiogitarrist men hade faktiskt väldigt få jobb i Stockholms studior, jag tror det redan fanns för många gitarrister där, eller så kanske jag borde ha satsat mer på lite barhäng.
AO: Den påverkar nog mer i teorin än i praktiken för folk. Det är nog relativt få som faktiskt nyttjar närheten till Stockholm i någon större utsträckning. Någon/några gånger i månaden blir det för min egen del. Då blir det mest kring Stureplan faktiskt. De ställena har råd att ta hit just de bra lite dyrare akterna Uppsala inte kan (och prioriterar).
Vilken är Sveriges bästa stad för musiker/arrangörer att leva i? Vilka faktorer avgör?
RS: Jag vet faktiskt inte, många städer har utmärkt sig. Jag tror att det oftast beror på speciella människor som tar initiativ, som tror att allt är möjligt, som sticker ut och gör nya projekt. Uppsala, Skellefteå, Umeå, Stockholm, Malmö, Hultsfred, Östersund, Sundsvall ... alla är bra, periodvis. Och så Stockholm förstås, fast som sagt är konkurrensen brutal. Idag tror jag också att internet har gjort att man i princip kan leva var som helst, man har ett enormt kontaktnät och kan jobba hemifrån.
AO: Malmö verkar ha en massa outnyttjad potential. Stockholm är dyrt om man är student och jobbar man kan man ju inte festa till fem på morgonen. Att ha tid och råd att vara kreativ är det som alltid avgör. Intresserade människor finns i varje liten jämtländsk socken, haha.
TB: Kanske Göteborg eller Malmö. Det är ju avgörande med tillgången på tillåtande lokaler och klubbar som inte bara tänker musik i vinstsyfte.

I hur stor utsträckning funderar ni på huruvida det faktum att ni verkar i Uppsala hjälper eller stjälper er?
RS: Jag tror att jag hade flyttat till Los Angeles eller New York om jag inte hade familj och barn som har rotat sig här. Jag vistas rätt mycket i USA och det är alltid krångligt och dyrt med att söka visum, som brukar räcka bara ett år. Uppsala är bara ett ställe att bo på, men också ett bra ställe att bo på.
AO: Uppsala hjälper en alltid i början tror jag. Man får mycket gratis för att det är mindre konkurrens i stan. I Stockholm finns fler kreativa människor och en större hiphet kring att hålla på med musik och klubbar. Jag tror att många kanske lärs upp här och sen drar vidare och filar på skillsen någon annanstans med andra människor.
TB: Har inte tänkt på det. På något vis har det nog säkert varit bra att vi inte varit ännu en elektronisk akt från Stockholm eller Göteborg.

Går det att generalisera om artisterna som kommer från Uppsala?
RS: Nej, definitivt inte, alla är så olika. Det finns mycket duktigt folk och alla har sin trip som de vårdar. Där finns ingen linje alls, alla är unika och blir därför intressanta .
AO: Mer än att de mest är killar? Nej, jag vet inte.
TB: Nej. De kommer nog i alla former. Har svårt att se någon klar linje.

Går det att generalisera om publiken i Uppsala?
RS: Den är bäst Nej, seriöst, publiken i Uppsala är helt okej. Vi i Flower Kings har haft privilegiet att alltid få spela för en invigd publik, dvs folk har betalt bra priser för sina biljetter och ibland rest långt för att se oss, så det brukar funka överallt, men publiken på platser som Kanada, Sydamerika och Europa och USA förstås är ofta mer högljudda än en Uppsalapublik. Vi blir dyrkade och upphöjda till ikonstatus over there.
AO: Det är en väldigt tacksam publik som blir glad över det den får. Man har inte jättehöga kvalitetskrav utan tycker det mesta är ganska bra och roligt när de går ut. Det gör å andra sidan att stämningen ofta blir väldigt bra. Det är inte lika segregerat som Stockholm där valfriheten är större och alla kan hitta supernischade ställen. Lite stadshotell är det, fast på ett bra sätt.
TB: För fem år sedan hade jag svarat trångsynt. Nu vågar jag mig nog på att beskriva den som öppensinnad.

Vilken är er egen favoritartist från Uppsala?
RS: Anders Widmark är en stor begåvning och Rebecka Törnqvist har ett mycket personligt uttryck. Andra som jag har gillat, live speciellt, är Samla Mammas Manna som hade en enorm urkraft runt 70-73. Hasse Bruniusson och Lasse Hollmer var ett tungt radarpar.
AO: The Search mycket för nostalgins skull, Klikkkboxning, Unai, Krok och nyupptäckta Martin Skogehall. Tycker initiativet med Sisters Uppsala är bra om man får prata om musikfenomen också. Tror det är jättebra på lång sikt även fast en del killar skrattar nu och tycker det är onödigt.
TB: Av ny musik får det bli antingen Klikkboxning eller Unai. Historiskt sett är det ingen tvekan om att Webstrarna är det bästa bandet från Uppsala någonsin.