Slutar på topp

Jag vet inte riktigt om man ska se det som positivt eller negativt att E.S.T gjorde sitt bästa album innan Esbjörn Svensson dog i en dykolycka i somras. Å ena sidan slutade de på topp, å andra känns Leucocyte snarare som början på något nytt än en avslutning, vilket gör olyckan än mer tragisk.
När skivan spelades in i januari förra året improviserades alla låtar fram från scratch i studion, något som trion aldrig gjort tidigare, men som uppenbarligen passade dem ypperligt. Musiken kränger sig fram genom melankoli och eufori och ljudlandskapen känns både ödsliga och fulla av märkliga livsformer på samma gång.
Leucocyte är ett annat namn för vita blodkroppar och kriget finns där liksom oroande hoten och instängdheten. Men albumet når ut också. Öppnar upp sig mot en hel jazzvärld, så som den måste låta om många år och kanske inom en snar framtid.
Oavsett om det är positivt eller inte, så är Leucocyte en värdig slutpunkt för en av den moderna jazzens stora stjärnor.