Förutbestämd perfektion

För att en maträtt ska bli riktigt god krävs oftast en lite oväntat ingrediens eller krydda. Något som man inte kan urskilja smaken av, men som ändå finns där. Samma sak gäller för musik och i Erik Macqueens fall kan det vara hiphopbandet Mat åt far. På Runtime Records hemsida droppar Uppsalartisten en rad självklara referenser som Bruce Springsteen, Nick Cave, Neil Young och Aimee Mann. Och Mat åt far.
Erik Macqueen skulle kunna misstas för ännu en av alla singer/songwriters som lyssnat sönder sina Bob Dylan-plattor och därför tvingats börja spela själv. Men trots att han är djupt rotad i den amerikanska akustiska traditionen har han ett uttryck som när det är som bäst sticker ut och höjer sig över mängden. Kanske är det Mat åt far som gör sig påminda, som en symbol för ett öppet musiksinne.
Av de sex låtarna på Bayou Blackbird fungerar två som utfyllnad, tre är så bra att de skulle platsa på vilken svensk singer/songwriter-platta som helst och en (I still need everything) så vass att den förtjänar ett internationellt genombrott i Jose Gonzalez fotspår.
Erik Macqueens nästa steg borde bli en fullängdare och ett stort kliv ut i den stora vida musikvärlden. Och det borde komma snart.