Angenäm musikalisk ondska

Trots en mängd medlemsbyten har Uppsalabandet Die Hards utveckling har gått i rasande fart. När de bildades 2005 hade basisten och bandets drivande kraft Mattias Harry Åhrman inte rört ett instrument på över 15 år. Nu släpper de ett debutalbum som armbågar upp bandet till en plats i det absoluta toppskiktet av världens
thrashmetalelit direkt.
Bandets idé är att göra thrashmetal som den lät i mitten av 80-talet. Det har de lyckats skapligt med. Den stora skillnaden, som inte är negativ, är främst att de trots allt låtit andra influenser som dödsmetall och black metal komma in i bilden, vilket skapat ett organisk och varierat album som är svårt att riktigt artbestämma.
Nihilistic vision tar avstamp i några desperata Hell Satan och ångvältsmanglar lyssnaren genom visioner om krig, död och djävulskap som nästan helt saknar svaga punkter och avslutas med långköraren Death chasing the flock of mortals. Sammantaget bjuder albumet på angenäm musikalisk ondska som lär bereda bandet fler headlinespelningar än den redan inbokade på Michigan Deathfeast i USA nästa år.