Jeniferever: Silesia

Spelar man atmosfärisk, melankolisk indiepop som läcker kontinental svärta ur varje por är chansen för ett stort genomslag i Sverige minimal. Åtminstone utanför indieklubbarna på Uppsalas nationer. Därför känns det logiskt att Jeniferever samma vecka som det första albumet på tre år släpps befinner sig på en Europaturné istället för i hemstaden.
Men för Uppsalas Jenifereverälskare är det förstås synd att missa både releasefest och bandets närvaro som skulle ha ökat trycket kring släppet. Särskilt eftersom det är bandets mest lyckade skiva hittills.
Liksom tidigare handlar det om indiepop i en storslagen produktion. Det bombastiska virvlar snabbt in lyssnaren i en övertygelse om att Jeniferever har hittat en ingång till delar av hela Europas storstadssjäl. Londons skitiga källarklubbar finns där, liksom Berlins ockuperade byggnader och morgondimman över Seine på väg hem från efterfesten. Sveriges schlagerälskande allmänhet har ingen aning om vad de går miste om.

nbsp;