Frantic Sunday korsar Atlanten

Den sista pusselbiten som saknas för Uppsalabandet Frantic Sunday är skivkontraktet. Erbjudanden har visserligen funnits, men bandet ”signar” bara med något som känns rätt, berättar Tomas Karlsson, sångare i bandet. nbsp; nbsp;
– Hittills har vi gett ut låtar på eget bolag och det har fungerat bra. Men för att slå ordentligt behövs kapital och ett större bolag som backar upp, säger han. nbsp;

Sedan bandet bytte manager förra året har spelningarna duggat tätt i landet. I somras gjorde de internationell festivaldebut. Tomas Karlsson minns särskilt ett gig i Tjeckien: Ett brittiskt band ställde in och istället bokades Frantic Sunday in.
– Det var lördagkväll, det var headline-tid och vi spelade på festivalens största scen inför 4 000 personer. Det var en ren dröm, säger han, och tillägger att publikrekordet innan dess var 800.

Det är i en replokal på Bäverns gränd som bandet skapar sin ”maniska pop”, som Tomas Karlsson kallar den.
– Om maniskt är något bra? Ja visst, säger han roat. 
 Han lärde känna bandmedlemmen Ola Renman när de två spelade i studentbandet Östgöta nationskapell.
– Jag tyckte han var världens bästa basist, så jag frågade om han ville starta ett band med mig. Det ville han.

Trummisen Henrik Nilsson hittade de på nätet, ”trummis söker band”. Den fjärde bandmedlemmen, gitarristen Joel Yngvesson, fick de kontakt med genom en kompis kompis. 28 september 2008 spelade Frantic Sunday tillsammans för första gången.
– Att vi inte har tröttnat på varandra, det är det jag är mest stolt över.

Uppsala som stad betyder mycket för inspirationen och låtskrivandet, menar Tomas Karlsson, som flyttade hit från Säffle i Värmland för sex år sedan.
– Här finns en väldigt öppen och kreativ stämning som är bra för musikskapande. Atmosfären beror på studenterna som kommer med nya idéer och ny energi hela tiden, skulle jag tro.

Svettiga och energiska livespelningar, där inte sällan ”publikdyk” förekommer, är något av bandets signum.
– Det är bra kemi mellan oss på scenen, och det märker publiken. Målet med ett gig är att artist och publik ska bli ett mentalt, säger han, och försöker exemplifiera:
– När vi hade releasefest för singeln ”Ikaros” på Göteborgs nation var det ingen som beställde något i baren under tiden vi stod på scenen, enligt vår ljudtekniker. Publiken var så fokuserad på oss.

Målet för Tomas Karlsson är att kunna försörja sig helt på musiken. Men fram till dess arbetar han som retoriker. Deltid, resten av tiden ägnar han åt bandet.
– Vi skulle ju inte ha åkt iväg på en Nordamerikaturné om vi inte satsade fullt ut, säger han. nbsp;

Tre gig på en vecka i Toronto och Hamilton, Kanada. nbsp; Så såg turnéschemat ut i slutet på mars. Att de uppträdde på samma festival, Candian Music Fest, som bland andra Rihanna kändes häftigt, berättar Tomas Karlsson. Men höjdpunkten var att stå på samma scen som U2 spelade på 1980.
– Det är mitt favoritband, så det kändes helt magiskt. Även Rolling Stones har spelat där. Det är en legendarisk scen, vettu.

Intensiva livespelningar och turnéliv varvar Tomas Karlsson med engagemang i kårpolitiken. Han är med i Feministiskt studentinitiativ och ledamot i Uppsala studentkårs högsta beslutande organ, kårfullmäktige. nbsp;
– Mentalt handlar det för mig om samma sak. Min vision som konstnär och människa är att sudda ut gränser mellan folk. Gränsen mellan publik och artist suddas ut när vi spelar live. Feminism innebär att sudda ut diskrimineringsmurar som reser sig för vissa människor på grund av kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning. Ytterst handlar det om lika villkor för alla.

Nu har du precis kommit hem från Nordamerika. Vad händer härnäst?
– Nu är det bara att flyga ut i våren, som ju är bäst i Uppsala. Rent mentalt är allt förändrat – vi har visat att vi kan korsa Atlanten med vår musik. I sommar har vi planer på att spela i Tyskland. Vår manager drar i trådar där just nu, säger Tomas Karlsson.

Han avslöjar att bandet kommer att köra det sedvanliga Triangelgiget i år igen.
– Vi har spelat i bostadsområdet Triangeln på valborg de senaste två åren. Det brukar bli en magisk kväll.