Mörkt men hoppfullt

Lovisa Olsson från Uppsala har en av landets mest spännande sångröster. Lite skev, lite svajig på ett bra sätt och framförallt uttrycksfull. Man skulle kunna likna den vid Jessica Lee Mayfield, Regina Spektor och Cranberriessångaren Dolores O’Riordan, men den är mest av allt unik. Tillsammans med Uppsalaproducenten Paolo Albo, som även producerade Uppsalarapparen Rawa Carters debut, har hon skapat ett sound, som är mörkt men hoppfullt och som blandar elektroniska inslag med grunduttrycket som är rotat i klassisk singer/songwriter.

Den femspåriga Ep:n ”Endlessness” visar att hon också är en låtskrivare av rang i synnerhet på ”Missing wings” där produktion och material träffar mitt i prick. På övriga spår hade gärna de elektroniska inslagen fått framträda ännu mer, men det finns det gott om tid till på framtida skivor. Det skulle förvåna om LO inte har en lång och framgångsrik artistkarriär framför sig.