Smutsigt ondskefullt

Sedan början av 90-talet har dödsmetallen förgrenats i en rad melodiska och ickemelodiska undergenrer och korsningar att det är svårt att hålla reda på alla. På senare år har man kunnat se ett uppsving för en tillbakagång till ursprungssoundet, som det lät när genren började sätta sig i slutet av 80-talet. Att Degial är en tydlig del av den rörelsen kunde man höra redan på förra albumet och nu är det ännu tydligare.

Jämfört med förra “Death’s Striking Wings” är ”Savage Mutiny” råare, brutalare och mer avskalad. Soundet påminner om kassettband i början av 90-talet, samtidigt som hela produktionen är mer subtil och komplex än det mesta som gjordes då. Att smutsig musik låter ondskefullare än ren är ett faktum. Och vare sig man tycker om mer bombastiska produktioner och melodier eller dödsmetall så avskalad som Djävulen skapade den så går det inte att komma ifrån att ”Savage Mutiny” är ännu ett album som befäster Uppsala som en av de intressantaste metalstäderna i världen.