Värd att vänta på

Att musiken låter så färdig trots att det är en debut är inte konstigt. Amanda Bergman har tidigare släppt enstaka låtar med artistnamnen Hajen, Jaw Lesson, Idiot Wind och ett album med gruppen Amason förra året. Konstigare och rätt frustrerande är det att det tog åtta år från att de där hajpade Hajenlåtarna lades ut på nätet och ledde till prat om nästa stora svenska artist till att den riktiga genomarbetade debuten kom. Men den var i alla värd att vänta på.

”Docks” är ett sådant där album som inte gör så mycket väsen av sig samtidigt som det är förödande angenämt att befinna sig i. En atmosfärisk poprock som för tankarna till Fleetwood Macs perfekta blandning av ljus och mörker. Liksom både Thåströms och Nick Caves senaste album är ”Docks” en helhet så väl sammansatt att det nästan låter som ett enda långt spår, men utan att det blir tråkigt eller enformigt. Efter åtta år känns det som att det var exakt den här musiken vi väntat på och behövde utan att någon förutom Amanda Bergman visste om det.