Deltävling 2 – ”Jag hoppas att den vinner hela skiten”

Mårten Färlin / Musik / Publicerad 2021-02-15 10:28

Dotters mäktiga poplåt borde gå direkt till Eurovison medan Anton Ewald borde jobba lite på sin nasala sångröst – Ergos recensent har sett melodifestivalens andra deltävling.

Anton Ewald – “New Religion”
Betyg: 2 av 5

Dotter – “Little Tot”
Betyg: 4 av 5

Jag föreställer mig att det är otroligt ansträngande att både sjunga och dansa samtidigt. Modellen och koreografen Anton Ewald, vars breda leende, fylliga hår och skickliga danssteg nog charmade många unga tjejer och säkert retade gallfeber på en hel del suckande män under Melodifestivalens andra deltävling, gjorde allt han kunde för att klara av ansträngningen. Dansen klarade han galant. Han och hans bakgrundsdansare rörde sig helt enkelt rätt otroligt över scenen, med deras coola Prince-inspirerade skinnjackor dekorerade med guld- respektive silverdetaljer på ärmar och axlar. Men den nasala sången straffades förstås av den energiska dansen. Det lät andfått, darrigt och som om det nästan gjorde ont att sjunga.

Det var kanske också på grund av bristerna i hans sångröst – och inte bara för att han blev rörd – som han efter finalbeskedet inte klarade av att framföra låten igen. Som för övrigt osynliga medsångare till stor del sköter i hans akt. Själva låten då? En rätt välproducerad pophit i upptempo, med syntar och beats som smakar 80-tal och därmed tilltalar mig åtminstone lite. Den håller hög energi och får ändå sägas vara ett givet finalbidrag, inte minst i kombination med scenshowen.

"Det är något hårt och metalliskt över Dotter och hennes sound och det är befriande i en tävling som bygger så mycket på smörigt smicker"

Värmlänningen Johanna Maria Jansson, "Dotter" gick vidare till final. Foto: Stina Stjernkvist SVT

Dotter snarare rörde sig på scenen än dansade. Således hade hon heller inga problem med att framföra sången. Sen underlättade det kanske också att hon är en tusen gånger bättre sångare än Anton Ewald. Hon sjunger knivskarpt och kraftfullt och framstår på scenen som en rätt fulländad eller åtminstone proffsig popartist, iklädd sin futuristiska plastrustning som matchar hennes svartklädda munskyddsprydda ninjadansare. Det är något hårt och metalliskt över Dotter och hennes sound och det är befriande i en tävling som bygger så mycket på smörigt smicker (som till exempel Anton Ewalds sängkammarblick). Det här är en direkt och mäktig poplåt med en mörk och vass underton, som inleds mitt i refrängen. Elektrosoundet är rått och starkt och knytnävigt. Jag hoppas att den vinner hela skiten, men jag befarar att hon kommer att bli tvåa precis som i fjol, kanske återigen slagen av The Mamas.

För övrigt var det märkligt att Frida Greens ballad och Eva Rydberg & Eva Roos buskisnummer (som båda kanske är “bra för mixen”, men knappast finalmaterial) gick vidare till andra chansen, före 90-talsnostalgiska Wahl feat. Sami som framförde en av kvällens mest tralliga och färgglada låtar.