Hysteriskt och normbrytande

Det är snart ett år sedan Genusföreningen i Uppsala bildades. Det firar man nu med att ha en alternativ gasque, kallad Hysteria, på Kalmar nation – passande nog på föreningens ettårsdag.

När Ergo träffar Fanny Isaksson Lantto och Elin Hunger, båda engagerade i Genusföreningen, beskriver de Hysteria som ett alternativ till de mer traditionsbundna sittningarna i Uppsala. Till exempel skippar man klädkod.

– Vi hoppas på en fri form där folk vågar ta ut svängarna. På gasquer brukar det finnas ett väldigt tydligt pekande bakåt på traditioner. Jag tycker många gånger att det är problematiskt, säger Elin Hunger.

Hur menar ni då?
– Sittningarna kan bli väldigt begränsande för många. Det finns en heteronormativ gasquekultur i Uppsala. Till exempel är det alltid en kvinna och en man som ska sitta bredvid varandra, säger Fanny Isaksson Lantto.

Elin Hunger fyller i:

– I många av de sånger man sjunger finns det sexistiska undertoner med mannen som aktiv och kvinnan som passiv. Som genusvetenskapsstudent känns det väldigt konstigt. Sedan är det viktigt att påpeka att bara för att vi har en gasque som vår betyder det inte att man som kvinna inte får iscensätta femininitet.

Tycker ni att man ska slopa traditionerna helt?
– Vi vill inte stänga ner de gasquer som finns. För oss handlar det här om att erbjuda ett alternativ och bredda spannet i Uppsala. Det finns många som inte har gått på någon sittning tidigare just för att de inte tycker om formen på dem, säger Fanny Isaksson Lantto.

Ytterligare en sak som skiljer Genusföreningens sittning från många andra är att den är öppen för icke studenter. Responsen har varit god med över 100 anmälda, men det finns de som inte verkar uppskatta föreningens initiativ.
– Någon eller några har tagit ner våra anslag. Vi har satt upp affischer på platser där det inte är förbjudet. När man kommer dit dagen efter finns det inte ett spår av dem, säger Elin Hunger.

De senaste veckorna har man varit tvungen att sätta upp två tre nya affischer per dag för att ersätta dem som blivit nedrivna.
 Det är inte första gången just Genusföreningens affischer rivs ned.

– Det är väldigt ledsamt, eftersom det illustrerar att det finns ett missnöje från andra grupper att vi finns och har ett mål att alla ska kunna uttrycka sig så som de vill, säger Elin Hunger.

Fanny Isaksson Lantto ser gärna att det blir ett öppet samtal.
– Jag skulle vilja se en diskussion där de pratar med oss direkt. Att slita ned affischer är både tråkigt och ganska fegt.

Oavsett nedrivningar – affischer finns det gott om och biljetterna är slutsålda. Och redan nu lovar arrangörerna att det kommer bli fler genusgasquer i framtiden.