Studenter genusgranskar utbildningar

Agnes Löfgren går femte terminen på logopedprogrammet. Hon är en av sju studenter som den här terminen granskar logoped- och sjukgymnastbildningen ur ett genusperspektiv. Studenterna har frivilligt kunnat anmäla sig som granskare – förutsättningen är att genomgå en heldagsutbildning med föreläsningar i genusteori och genusbiologi. Agnes Löfgren saknar genusperspektiv i undervisningen, berättar hon.
– Enstaka diskussioner har vi haft, men det är inget som är integrerat i utbildningen.

Tillsammans med de andra studentgranskarna undersöker hon exempelvis kurslitteratur, vilka som kommer till tals i klassrummet, patientfallsbeskrivningar, föreläsningar och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Varje färdig granskning slutar med ett lunchmöte där studenterna diskuterar och reflekterar kring resultaten. Hela projektet sammanställs sedan i en rapport.
– Det är kul att kunna bidra med den här insatsen – särskilt om det kan leda till att utbildningen blir ännu bättre. nbsp;

Varför behövs genusperspektiv i logopedutbildningen?
– Om vi till exempel får lära oss att en diagnos nästan bara förekommer hos pojkar så riskerar vi att missa den om tillståndet dyker upp hos en kvinnlig patient, eftersom vi tänker snävt. nbsp; Det är också viktigt att diskutera bemötandet av patienter och anhöriga ur ett genusperspektiv, säger Agnes Löfgren.

Malin Masterton, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, leder genusprojektet. Hösten 2012 initierade hon den första genusgranskningen, av sjuksköterskeprogrammet. Kommande terminer väntar läkarprogrammet och biomedicinska analytikerprogrammet.
– Syftet med granskningarna är att visa på möjliga brister, föreslå åtgärder och lyfta fram goda exempel.

Hon tar upp patientfallsbeskrivningar i kurslitteraturen som ett problematiskt exempel. Ofta är personerna som figurerar stereotypa. Jämn könsfördelning brukar visserligen förekomma, men oftast stannar det där, förklarar Malin Masterton.
– Svenssonfamiljen är väldigt stark i patientfallen på sjuksköterskeprogrammet. Det är heterosexuella par med barn och alla har traditionellt svenskklingande namn.
– Studentgranskarna hittade ett homosexuellt patientpar, men det var också det enda.

Ett exempel som logopedstudenterna reagerat på är ett informationsblad som lämnades ut till föräldrar på en studentgranskares praktikplats, berättar Malin Masterton
– ”Till mamma och pappa”, var rubriken på informationsbladet. Granskaren tyckte det skulle vara oerhört jobbigt att dela ut det till ett homosexuellt par. Det här kan tyckas vara en liten sak, men det betyder mycket för den som söker sig till vården – att känna sig inkluderad och respekterad, eller exkluderad.

Problemet med stereotypa patientfall och informationsbeskrivningar, menar Malin Matsterton, är att bilden av vad en man, en kvinna och en familj är, förstärks. nbsp;
Att förbättra situationen genom att byta ut en stereotyp kursbok mot ett annat exemplar låter som en enkel åtgärd, men det fungerar inte alltid.
– Kursboken kan vara väldigt relevant i andra delar än patientbeskrivningarna. Och många gånger finns inte en motsvarande bok att tillgå, säger Malin Masterton.

Men andra sätt finns, hävdar hon: Läraren kan i samband med kursstart påtala hur patienterna framställs i boken, och förklara att det är en brist. Ett ytterligare sätt kan vara att läraren kompletterar det den tycker fattas. Kanske saknas ett kapitel som diskuterar huruvida det finns könsskillnader inom en viss sjukdom, exemplifierar Malin Masterton.
– Men sådana lösningar bygger på den enskilda lärarens intresse och engagemang. Det fungerar inte i längden.

Agnes Löfgren håller i skrivande stund på att granska en ”tegelstenstung” kursbok som används flitigt av logopedstudenterna. Hon är inte förvånad över resultatet:
– Det var inte helt oväntat att forskarna som publicerat artiklar i den var av manlig majoritet. Men genom att räkna och skriva in det i tabeller får man det svart på vitt.

Även om mycket kan förbättras med små medel är det ett långsiktigt arbete att integrera genusperspektiv i vårdvetenskapsutbildningarna. Malin Masterton efterfrågar systematik.
– Startar man upp ett genusarbete måste man upprätthålla och prioritera det. I början är det kanske kontroversiellt, men sedan blir det naturligt och man kan komma djupare i frågeställningarna, säger hon, och fortsätter:
– Lärarna behöver utbildas mer i genusvetenskap. Annars kan det hända att de som känner sig osäkra på genusfrågor undviker att ta upp dem, eftersom det är enklast så.

Låt lärarna genomgå en heldagsutbildning liknande den genusgranskarna fick innan projektstart, föreslår Malin Masterton och sjuksköterskestudenterna i den första färdigställda genusrapporten. En annan aspekt som sjuksköterskestudenterna uppmärksammar i rapporten är att kursplanerna som rör omvårdnad innehåller inslag av genus. Däremot ser man det inte i kursplanerna för farmakologi eller anatomi, där det också är relevant, enligt Malin Masterton.
– nbsp; Historiskt sett har de flesta medicinska studier gjorts på unga män. Vad innebär det och hur ser det ut idag? nbsp; Det bör man diskutera i klassrummet. När man i yrkeslivet sedan tar till sig vetenskapliga artiklar finns förmågan att gå tillbaka och fundera på vilken grupp studien gjorts på, och vad det har för betydelse för resultatet. nbsp;

Åtgärd nummer ett för vårdvetenskapsutbildningarna, menar Malin Masterton, är emellertid att centralt börja se genusmedvetenhet som något relevant. nbsp;
– Man måste tycka att det finns en poäng med att ta upp det i utbildningen. Genus tävlar alltid mot andra aspekter.

Ett sätt att göra genusperspektivet viktigare är att ha med det i examinationer. nbsp;
– Att låta studenten redogöra för vad genusmedvetenhet innebär på en tenta visar att det här är viktig kunskap, något lärarna vill att studenten ska kunna, säger Malin Masterton, och tillägger:
– Sedan kan man inte ställa krav på att studenterna ska hålla med en politisk teori, men i undervisningen kan vi visa att det är ett vetenskapligt verktyg som studenten ska ha kunskap om.

Är det extra viktigt med genusperspektiv i vårdvetenskapsutbildningar?
– Ja. Det är yrken där du arbetar med människor och ansvarar för andras liv och hälsa. Det finns flera kända fall där patienter dött på grund av att man i vården förutsatt att en person lider av en sjukdom på grund av att den är man eller kvinna. nbsp; Jag ser det som oerhört aktuellt och viktigt att vi börjar granska medicin- och vårdprogrammen. nbsp; Sedan kan man gå vidare och granska andra utbildningar.