Ergo träffar regissören Robert Stone.
Foto: Jakob Meijer

Ett tabubelagt ämne


Otroligt romantiskt att föreställa sig att vi ska försörja hela planeten med vind- och solkraft. Ergo fick en pratstund med den Oscarsnominerade regissören Robert Stone om filmen.

Det är inte första gången du träffar studenter.
– Nej, vi har tagit den till många universitet i Europa och i USA har visat filmen på drygt 100 universitet. Jag har inte var där personligen varenda gång, men jag har varit på ett antal av dem.

Varför är det viktigt att komma ut på universiteten?
– Det är er framtid, mer än min, som vi pratar om. Och jag tror unga människor förstår och har ett annat perspektiv på teknologi. De har vuxit upp under den teknologiska revolutionen, och ser på den som något som löser problem - inte som tidigare generationer som sett det som ett problem. När du är på universitet tänker du även på framtidsfrågor som klimatförändringar. På så sätt är det en perfekt publik för filmen.

Du utbrast ”wow” och verkade överraskad när 50 procent av publiken svarade ja på frågan om de trodde det var möjligt att få all energi att utgå från förnybara resurser. Varför?
– Det känns otroligt romantiskt att föreställa sig att vi ska försörja hela planeten med vind- och solkraft. Att faktiskt tro det känns galet för mig. Vi är så långt från det. Bara en procent av vår primärenergi kommer från vind- och solkraft.

Men kan det inte vara ett mål?
– Det är okej, men vi har inte så mycket tid. Vi måste jobba med det vi har. Nu är jag inte emot vind- och solkraft, men det funkar bra på olika ställen. Vindkraft i nordsjön, ja. Solkraft här i Sverige? Kanske lite svårare nu när det är mörkt (skratt).

Du var mot kärnkraft, och nu är du för. Hur har dina vänner och familj reagerat?
– Jag har inte förlorat en enda vän på grund av den här filmen. Många av mina vänner var anti kärnkraft, men har svängt tillsammans med mig. Eller i alla fall accepterat det.

Har filmen påverkat din karriär?
– Det har den. I dokumentärer är det här ett tabubelagt ämne. Det är mycket mer kontroversiellt i dokumentärvärlden, än världen i stort. Många dokumentärfilmare är aktivister och använder filmen som en form av aktivism. Men jag är ingen aktivist och mina vänner är fotografer, skådespelare, konstnärer, författare. Intellektuella, vanliga människor som inte har ett problem med det här. De vet också vem jag är. Jag är ingen dåre som drar i väg på vad helst.


Annons

Annons

Läs mer

Den 9 maj ägde Sveriges Förenade Studentkårers (SFS) fullmäktige 2026 rum i Skövde. Ett nytt presidium för…
Att fuska på en inlämning eller tenta kan kanske kännas som en sista utväg. Steget kan också kännas mindre och gränserna…
Och så var vi plötsligt här igen. Pollennivåerna är skyhöga, häggen knoppar och det är officiellt dags för vårens kulmen…