Arkivet: Överliggaren

Den traditionella definitionen av en överliggare är en student som bara studerat vidare och vidare, fördjupat sina kunskaper nära nog till allvetandets gräns, men utan att någonsin ta en examen. Ja, faktiskt utan att gå upp på tentamen en gång...

Så inleder Ergoskribenten Johan Hjelm sitt reportage, i Ergo nummer 15/1985, om några av de mest kända överliggarna i Uppsala.

Hjelm förklarar att det före 1960-talet inte alls var ovanligt med överliggare då hela kurser kunde tentas av vid ett tillfälle. Denna tentamen var ofta den enda man behövde under hela sin studietid, eftersom den kunde spänna över hela examen .

När benämningen överliggare uppkom under 1840-talet ska den ha haft en negativ betydelse. Snart kom dock överliggaren att bli en respekterad person, en djuplärd mångvetare eller en nationens rolighetsminister .

Men bakom roligheterna kunde ofta tragiska människoöden gömma sig. Steget var kort mellan överliggare och uteliggare; alkoholmissbruket var före förbudstiden utbrett bland studenter på ett sätt som får nationspubarna att verka tédanser.

Överliggare användes till och med som exempel för att visa det negativa med alkohol under förbudsstriden.

Vid Uppsala universitet finns flera mer eller mindre kända överliggare. En av de sista stora hette Axel H.K. Baumbach, som levde mellan 1857 och 1931. Han var inskriven i Västgöta nation och tog sin fil. kand. 1918. Då hade han legat vid universitet i 85 ( ) terminer. nbsp;

En annan känd överliggare, kanske den siste i sitt slag, var Sven Ruthberg som var inskriven i Smålands nation över hundra terminer i sträck (1922–1982). Till skillnad från Baumbach tog han aldrig någon examen. I stället gjorde han sig känd som en mycket uppskattad guide, eller ciceron som han kallade det, i Uppsala där han beskrev kända historiska händelser som utspelat sig i stan.

Så vad hände med alla överliggare - var tog de vägen? Säkerligen finns det många riktiga nationsrävar kvar, men överliggarna ska i och med införandet av bland annat studiemedel och tydligare examensformer blivit allt färre.

Vad gäller Sven Ruthberg och Axel H.K. Baumbach ska de alltså vara bland de sista. nbsp;

Trist, om du frågar Ergoskribenten Johan Hjelm anno 1985, som avslutar sin artikel med en hyllning:
Titeln överliggare hör annars egentligen till dem som fördjupar sig i ämnen de tycker om i suveränt förakt för linjesystemets gummikorsett, inte för att bli produktiva samhällsmedborgare, utan för bildningens egen skull, just det som universitetet är till för.