Efter obligatoriets fall – hur överleva?
Den 1 juli 2010 avskaffades kårobligatoriet. Det blev då frivilligt för studenter att gå med i studentkåren, och i Uppsala och Lund blev det samtidigt fritt att välja att ansluta sig till en nation. Sedan dess har mycket förändrats. Samtliga studentkårer i Sverige gick från att ha en stadig finansiering genom studenternas medlemsavgifter till att behöva söka finansiering på annat håll.
– Idag är vi nästan helt beroende av universitetet för intäkter och det är såklart en helt annan situation än innan obligatoriet föll, säger Uppsala studentkårs ordförande Daniel Simmons.
I en rapport från Sveriges förenade studentkårer (SFS) skriver man att det är konstigt att konsekvenserna av kårobligatoriets avskaffande inte har utretts ordentligt, trots att det nu har gått sex år. SFS pekar också på osäkerheten som har uppstått sedan 2010, både när det gäller finansiering men också oberoendet gentemot kårernas respektive lärosäten. Regeringen gav i januari 2016 Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i uppdrag att utreda vad som behövs för ett starkt och oberoende studentinflytande. Resultatet inväntas fortfarande. I samband med avskaffandet infördes ett statsbidrag med syfte att stödja studentinflytande på universitet och högskolor. Bidragets storlek beräknas efter antalet heltidsstuderande – idag får till exempel samtliga sex kårer 315 kronor från universitetet per termin och heltidsstuderande, och då är statsbidraget också inräknat.
Daniel Simmons tar emot mig på sitt kontor. I mötesrummet tvärs över korridoren pysslar Kondoma Mera inför Sexdagarna i Uppsala. Kondoma Mera är en av verksamheterna som ligger under studentkåren, men den finansieras av landstinget och har, liksom övriga verksamheter, inte som syfte att generera inkomster till kåren.
– De är egna enheter och pengarna som kommer in där stannar där. Det är inte något som påverkar kårens ekonomi i stort, förutom att det tar lite tid och resurser att driva dem, men det är tid och resurser som vi gillar att ge eftersom det är bra saker de gör, säger han.
Trots att studentkårerna runtomkring i Sverige har samma syfte – att ge en röst åt studenterna och säkra inflytandet över deras studier – så finns det vissa skillnader. Uppsala studentkår har aldrig haft som del i verksamheten att driva bolag. Det har istället rört sig om stiftelser och föreningar, men trots att studentkåren är majoritetsägare i Studentbokhandeln så är inte heller den en verksamhet som finns till för att generera pengar åt kåren.
Det finns dock studentkårer som driver egna företag. Ett exempel är kedjan Hörs (Högskolerestauranger AB) som finns på flera campus och ägs av Stockholms universitets studentkår (SUS), som är majoritetsägare, och Stockholms universitet. Hörs har funnits i Uppsala sedan Ekonomikum byggdes i mitten av 1970-talet och har ytterligare en restaurang på BMC samt tre kaffebarer på olika campus. Under perioder har Hörs AB fått subventionerade hyresavtal.
– Tidigare var alla restauranger hyresbefriade. Sedan infördes omsättningshyra, då subventionerade universitetet. Sedan ett antal år har de ett vanligt hyreskontrakt där de betalar fast hyra för köket, säger Peter Götlind, intendent vid Ekonomikum.
SUS driver förutom Hörs AB även gymanläggningen Frescatihallen och bokhandeln Campusbutiken. Men SUS:s ordförande Henric Södergren menar att verksamheterna inte är till för att generera inkomster till kåren utan snarare finns för att locka nya medlemmar.
– Syftet är inte att ta ut vinst ur bolaget. Vi vill via ägardirektivet verka för att studenter runt om i Sverige får ett bra, ekologiskt utbud på campus till ett rimligt pris. Vårt ägande av olika bolag kan vara ett medel för att öka medlemsantalet. Precis som för alla andra, så har vi sett en nedåtgående trend. Nu ligger vi på mellan 14 000 och 15 000 medlemmar.
Även i Uppsala förändrades statistiken drastiskt efter obligatoriets fall. Under verksamhetsåret 09/10 kom 94 procent av studentkårens intäkter från medlemsavgifter. Samma siffra för följande år, när obligatoriet hade avskaffats, var 20 procent. På den nivån har det stannat.
Trots att Uppsala studentkår inte driver egna företag så finns det ingen direkt värdering i beslutet. I och med att framtidsutsikterna inte är särskilt ljusa (kåren gick back 587 nbsp;000 under förra året) så tittar man på olika alternativ för framtiden och utreder hur studentkårens organisation bör se ut för bästa möjliga resultat.
– Idag är systemet väldigt skört. Om någon blir sjukskriven en längre tid riskerar vi att bli helt frånvarande på det området, det finns väldigt lite backup i systemet eftersom vi inte har råd med det. Vi är verkligen nere på ett ekonomiskt minimum nu där vi fortfarande kan göra saker som studentkår, säger Daniel Simmons.
