Kårvalet 2022: Medhåll och munhugg under panelsamtal

Ergoredaktionen / cred@ergo.us.uu.se / Nyheter / Publicerad 2022-04-12 16:22

Överens i många sakfrågor, men betydligt mer oense i de ideologiska – det kan sammanfatta gårdagens paneldebatt där frågor om hur kåren ska ledas diskuterades av representanter för de fem partier som ställer upp i årets kårval.

Det var 14 åhörare som samlats för att lyssna till paneldebatt mellan kårpartiernas representanter på måndagseftermiddagen. Könsfördelningen i salen må ha varit hyfsat jämn, men när man tittade på panelen såg det sämre ut.

De fem partierna – Vänsterstudenter (V), S-studenter (S), Allians för kåren (AFK), Högerpartiet (HP) och Uppsala universitets studenter (UUS) – representerades av fem män, detta trots att ett parti tidigare samma dag hade skickat in en debattartikel till Ergo om att könsfördelningen på vissa partiers listor var ojämn – men det var säkert bara en tillfällighet att samtliga partier (även det klagande) skickat en man. (Ergo hade gärna ställt en fråga om detta, men det gavs det dessvärre inte utrymme för).

Nåväl, samtalet inleddes med att respektive representant fick en minut på sig att presentera sitt parti och sina hjärtefrågor. För att slippa bli alltför långrandiga hänvisar vi till Ergos intervjuer med partirepresentanterna där de på ett nästan identiskt vis presenterar sina åsikter. Du hittar intervjuerna längst ner i faktarutan.

"Har de någon egen åsikt?"

Moderatorn, lärarstudenten Jonna Raflund, presenterade ett antal punkter som diskussionerna skulle utgå ifrån – bland annat påverkansarbete, utbildningskvalitet och studenters arbetsmiljö – men som snarare blev en språngbräda för bitvis väl inövade svar och politiska gliringar mot de andra partierna.

Under de två första diskussionspunkterna – kårens påverkansarbete och ökad kvalitet på utbildningarna – var partierna i mångt och mycket överens om vilken roll kåren skulle ha och vilka påverkanskanaler som bör utnyttjas. Så pass överens att säget “jag håller med föregående talare” duggade tätt.

Lite väl tätt, ansåg i alla fall Anton Sanchez Sulejmani (S), som passade på att ge en gliring efter att UUS representant Policarpio Hamberg Bernerstedt höll med föregående talare under punkten “studenters arbetsmiljö”:

– Jag tycker det är intressant att UUS bara håller med. Har de någon egen åsikt eller förlitar de sig bara på att de andra kårpartierna som har en underliggande ideologi ska tycka något? Tycker inte UUS något själva om arbetsmiljön?, sa Anton Sanchez Sulejmani (S).

AFKs Daniel Åkerman, som också tillhör falangen “kåren ska inte vara partipolitisk”, var inte sen att svara.

– Ja, det finns medhåll men det är för att det här inte är politiska frågor. Ja, vi alla vill ha fler studieplatser, alla vill ha de de här förändringarna för att vi är studenter vid samma universitet.

"För många studenter är det de tydliga förmånerna vid inträdet som får en att gå med."

En annan fråga som mynnade ut i munhugg rörde hur medlemmar ska rekryteras. Alexander Wilson van Deurs (V) framförde att han tyckte Uppsala studentkår börjat fokusera för mycket på vilka förmåner och rabatter som medlemmarna kan få.

– Man går ju med i ett fackförbund för att det representerar ens åsikter – det har Uppsala studentkår gått bort ifrån, sa han.

AFKs Daniel Åkerman tyckte tvärtom:

– Jag känner inte alls igen mig. Hur många har inte gått med i Akavia för att man får en hemförsäkring eller i Unionen för att man kan få rabatt på kurslitteratur? För många studenter är det de tydliga förmånerna vid inträdet som får en att gå med.

S-studenters Anton Sanchez Sulejmani passade på att kasta en känga.

– Ja det är inte särskilt konstigt att borgare går med i fackförbund för förmånerna eftersom de inte har något historiskt samröre med fackförbunden. Men om man går med i kåren för förmånerna och inte för att kåren för studenternas talan så har vi ett problem.

Tim Sundblad (HP) avslutade diskussionen med att betona att det ena inte utesluter det andra. Både förmåner och vetskapen om att kåren för studenternas talan kan locka medlemmar.

– Jag håller med AFK. Det är inte 1968 då studentfacken engagerade många. Det bästa är en blandning – jag behöver få veta vad kåren gör för mig samtidigt som det är ett ekonomiskt gynnsamt sätt att spendera de 80 kronorna på.

"Jag vill se den dekan som släpper igenom ett sånt här förslag."

En av de andra diskussionspunkterna rörde studenternas psykiska hälsa. Här lyfte Alexander Wilson van Deurs (V) fram vänsterns förslag om att införa en ledig dag efter varje tenta. Han menade att det skulle minska stressen om studenterna fick vila efter tentan och inte var tvungna att gå på föreläsning dagen efter.

Det var tydligt att förslaget inte föll i god jord – i alla fall inte hos Uppsala universitets studenter. Policarpio Hamberg Bernerstedt (UUS) menade att förslaget i praktiken var omöjligt att genomföra. Vilken undervisning skulle i så fall tas bort och hur skulle detta koordineras mellan olika kurser?

– För de som pluggar fristående kurser som jag är det omöjligt – hur ska de veta vilken som är min nästa kurs? Jag vill se den dekan som släpper igenom ett sånt här förslag, sa Policarpio Hamberg Bernerstedt (UUS).

"Ert vurmande för studentbostäder är tomma slag i luften."

Sista diskussionspunkten för dagen handlade om “Sju krav”, en kampanj kåren återupplivat från 2014 då man då man under valåret tog fram just sju krav att driva gentemot kommun och region. Inför höstens val har man tagit fram sju nya (nygamla om man ska vara frank)* och partirepresentanterna fick chans att lyfta vilka tre krav de tycker är viktigast. Kanske föga förvånande tyckte samtliga representanter att alla krav var bra, men just frågan om psykisk ohälsa och studenters bostadssituation trycktes på lite extra.

Alexander Wilson van Deurs (V) ville föra till protokollet att han tyckte det var fel av Högerpartiet att ställa finansieringen av Ergo mot bostadsfrågan (HP har i intervju och debattartikel framhållit att UUs bidrag till tidningen Ergos fortlevnad på 850 000 istället skulle kunna användas för att investera i nödbostäder till studenter).

– 850 000 kronor är ingenting i sammanhanget när man pratar om bostäder. Det främsta vi kan göra i den här frågan är påverkansarbete gentemot kommun och stat, sa Alexander Wilson van Deurs (V).

Tim Sundblad (HP) underströk att deras förslag inte handlade om regelrätta studentbostäder utan om den typen av moduler som använts som flyktingbostäder.

– De kostar bara runt 120 000 kronor per rum och då är 850 000 mycket. Något måste göras åt situationen och uppenbarligen finns pengar, sa han.

Alexander Wilson van Deurs (V) replikerade att han inte tyckte man skulle ha så lågt ställda krav på studentbostäder och tog tillfället i akt att lyfta debatten från kårperspektivet.

– Det är ett vanligt krav från konservativa och borgerliga partier att man ska sänka kraven för studentbostäder. Kan man sin historia så vet man att Uppsala studentkår var delaktig i uppförandet av till exempel Flogsta höghus, men det krävde jättestora statliga subventioner. Som vi också vet så röstar SD mot investeringsstödet, det enda stödet som skulle möjliggöra för kåren att bygga bostäder med adekvat kvalitet. Så ert vurmande för studentbostäder är tomma slag i luften.

"Vi förstår inte hur man kan tycka att det är bättre att gå in och rädda en tidning som ingen läser än att bygga bostäder."

Tim Sundblads (HP) svar blev panelsamtalets sista ord:

– Nu är det inte SD som sitter här utan Högerpartiet, och vi är partipolitiskt obundna, så jag bryr mig inte ett skit om vad SD tycker. Vi ser ju att kåren inte har resurser att bygga fastighetskomplex, utan det som återstår är nödbostäder i den här formen. Vi förstår inte hur man kan tycka att det är bättre att gå in och rädda en tidning som ingen läser än att bygga bostäder.

Vilket kändes som ett passande avslut på en debatt som bara de närmast sörjande (och Ergo, som nu skrivit detta referat ingen kommer läsa) lyssnade på.

*Årets Sju krav-kampanj rör studentbostäder, kollektivtrafik, psykisk hälsa, tandvård, VFU, miljö/klimat och internationalisering.