Han fyller historiska luckor

Tjocka, tunna, tummade, mer eller mindre lästa. Tusentals böcker ramar in sammanträdesrummet som ligger i anslutning till en av läsesalarna i Södermanlands-Nerikes nationsbibliotek.
”Sämre arbetsplats kan man ju ha”, konstaterar Carl Ehrenkrona och lägger handen på ett gammalt uppslagsverk från sent 1500-tal.

Carl Ehrenkrona, bokförläggare och bokkonsult, anlitades av Snerikes sommaren 2012 för att katalogisera nationens äldre boksamling. Men idén föddes för tio år sedan när Carl själv var Uppsalastudent och aktiv i nationen.
– Jag jobbade extra på ett antikvariat i Stockholm och satt med i biblioteksnämnden här på Snerikes. När jag såg att nationen hade tillgång till så många fina böcker blev jag intresserad av att samla ihop allt på ett och samma ställe, och sammanställa en riktig förteckning.
Böcker som en gång skänkts till nationen och även sådana som använts som kurslitteratur står nu uppradade i hyllorna i rummet där han sitter.

Carl Ehrenkrona vill inte uttala sig om samlingens ekonomiska värde. Han talar hellre om kulturella värden och vad för nytta man kan ha av dokumentationen.
– Med det här fyller man en lucka i sin nationshistoria. Biblioteken var nationens viktigaste verksamhet. Det gav alla medlemmar möjlighet att få tillgång till kurslitteratur man inte hade råd att köpa. Väldigt mycket av nationernas historia ligger just i biblioteken och böckernas utlåning. Genom att dokumentera böckerna får vi till exempel veta vilka som var aktiva och hur man organiserade verksamheten, säger han och fortsätter:
– Men det är klart att det finns ett ekonomiskt värde, dessutom ett ganska stort sådant.

När Carl Ehrenkrona påbörjade arbetet för tio år sedan handlade det mesta om att få en överblick av vad för böcker som fanns på nationen. Han letade i källaren och i puben – överallt efter böcker med något slags värde. Allt han hittade hamnade i Snerikes sammanträdesrum. I dag består samlingen av närmare 4 000 volymer.
Är det så att studentnationerna inte alltid förstår vad för dyrgripar de sitter på?
– Ja. Man har överlag inte förstått att böcker kan ha ett värde, inte ens ett ekonomiskt. Därför har de också behandlats som prydnadsföremål. Ta konst som motsats. Du skulle aldrig få för dig att slänga ihop alla dina tavlor i badrummet. Nej, de värderas och inventeras om och om igen, säger Carl Ehrenkrona, som inte vill tänka på hur många värdefulla böcker som kan ha försvunnit från nationsbiblioteken genom åren.

Enligt honom är problemet att många helt enkelt saknar kunskap. Flera av de som får höra talas om projektet på Snerikes tror att han dokumenterar vad böckerna handlar om.
– För mig är det helt ointressant. Sådan information kan jag googla fram på fem minuter. Det som är intressant är vad som gör just det enskilda exemplaret unikt, säger han.
– Man måste förstå att böcker inte bara är informationsbärare. De är också exemplar som har en egen historia, och det är just det som gör dem värdefulla.

Lars Burman, överbibliotekarie vid Uppsala universitet, välkomnar Snerikes bokprojekt och ser gärna att fler nationer följer deras exempel.
– Det är viktigt att vi vet om vad som finns i de här kultursamlingarna. På det stora hela är nationerna väldigt stolta över sina samlingar och försöker skydda dem. Men det är klart att det kan göras mer arbete, säger Lars Burman.

Han menar att liknande projekt ”medvetandegör nationerna om det kulturella arv de förvaltar.”
– Det här är saker som är viktiga för den egna nationsidentiteten och som hör till det akademiska kulturarvet i Uppsala. Studerar vi samlingarna får vi en större förståelse för hela nationsväsendet. Vad har förändrats och vad är det som binder oss samman över tid?

I sammanträdesrummet på Snerikes nation är böckerna indelade efter ämne. Här hittar man allt från reseskildringar till lagböcker, från tidigt 1500-tal till sent 1800-tal.
Carl Ehrenkrona plockar fram en tjock läderinbunden och – vad det ser ut som – välanvänd bok. Den innehåller Swerikes Landz lagh och Swerikes rijkes stadz lagh från 1638. Även om texterna i sig är ovanliga är det inte det som gör volymen intressant, menar Carl.

Han bläddrar bland sidorna och visar hur någon har fört anteckningar i boken. I inledningen kan man läsa att just det här exemplaret tillhört Johan Retzius Rosenstolpe, en gång student vid Uppsala universitet och senare vice president vid Svea Hovrätt. Samme Rosenstolpe ingick i den lagkommission som var med och tog fram Sveriges Rikes lag 1734.
– Det här kan alltså vara en av de böcker Rosenstolpe använde i sitt arbete, säger Carl Ehrenkrona.

För att fastslå att det verkligen är ”rätt” bok kommer han tillsammans med chefen för handskriftsavdelningen vid Linköpings universitet jämföra anteckningarna med skrifter som man vet är gjorda av Rosenstolpe.
– Det är de här böckerna som gör arbetet så roligt. Adrenalinet pumpar och pulsen höjs. Man får en kick när man hittar just sådana här saker.
I sommar väntas arbetet med katalogiseringen vara färdigt. Resultatet och fynden kommer att presenteras i en drygt 400 sidor tjock bok. På sikt kanske ytterligare ett exemplar att lägga till samlingen.