Reportage

I en av nationernas senaste verksamhetsberättelse står det att läsa att året präglats av ständig personalbrist – och att flera andra nationer de hört av sig till vittnar om samma sak. Och även om det nya kuratelet på just den nationen verkar ha det betydligt enklare än sina företrädare med att fylla passen är det många som fortfarande kämpar. De allra flesta som svarar på Ergos mail stämmer helt eller delvis in i att det blivit svårare att hitta personal de senaste åren. Vanligast är att ha svårt att fylla posterna som klubbverkare och ämbetsmän – och att bemanna olika kökspass.– Särskilt

– Berlin har fått en coolhetssstämpel som övriga Tyskland inte har, säger Viggo Barmen, Uppsalastudent på utbytestermin i Berlin. Han hade läst tyska i skolan och bott i Frankrike där han lärt sig bra franska. Nu ville han förbättra sin tyska och ”göra även den flytande”. Valet föll på en termin i Berlin. Något alternativ till huvudstaden kunde han inte tänka sig i Tyskland. – Jag har länge velat bo i Berlin, säger han. Det är något särskilt med Berlin. Staden har en stark attraktionskraft – på turister, på människor i kreativa branscher och också på många studenter. Om intresset för och

Det känns som en svensk högsommardag trots att det bara är slutet av mars. Jag står och njuter i solen utanför en tunnelbanestation i Budapests åttonde distrikt. Lukten från avgaser blandas med doften av nylagad langos. Området jag befinner mig i var tidigare ökänt för sin kriminalitet, men har under de senaste åren genomgått en förändring. Hippa caféer och restauranger har öppnat. Många byggnader har totalrenoverats. Den gamla eran då prostitution och försäljning av narkotika skedde helt öppet är som bortblåst. Plötsligt plingar det till i min mobil. Det är från Homan som jag har stämt träff

Jag frågar mig om det kan finnas en anledning till varför Daniel Thollin vill ses just på Kafé Kardemumma. En plats som skulle kunna vara Uppsalas i särklass oläskigaste. Ljust och luftigt, vita tapeter med blommor på, IKEA-möbler och, just idag, två kvinnor bakom mig som pratar högt och skrattar på en klangfull och trevlig finlandssvenska. Det är en miljö som i alla avseenden är 1000 ögon-svitens diametrala motsats. Kanske är det här han tar en paus från det skräckuniversum som han skapat tillsammans med tecknaren Jonas Anderson? Men snart klarnar bilden. Mellan klunkarna hallonsaft förklarar

Det är första men förmodligen inte sista gången som Ina Djurestål (Moderata studenter, MST) och Elin Ylvasdotter (S-studenter) träffas. Om inte annat ses de väl om någon månad under Almedalsveckan, för att debattera ungefär vad jag förberett dem på att jag vill diskutera idag. Inte för att de ska komma överens eller lyckas övertyga varandra – utan precis som nu främst för att visa upp sina ideologiska skiljelinjer. En av de frågor MST just nu profilerar sig i är att det ska betala sig bättre med högskoleutbildning. Ina Djurestål hänvisar till en sammanställning från OECD-länderna, där Sverige

Det smyger sig på. Den evinnerliga tröttheten, ryggsmärtan, stelheten på morgonen. Hon anar ingenting, tänker att det är en ovanligt ihärdig förkylning och brist på vila, studentlivet i Uppsala kan vara tufft. Hon börjar få svårt att komma i tid till föreläsningarna, om hon ens orkar försöka överhuvudtaget. Liv är 21 år gammal och hinner inte med sina universitetsstudier. Hösten hinner bli vinter och vintern blir vår. Det är först när Liv börjar tappa hår som hon förstår att något är allvarligt fel.Till slut tar sig Liv in till Akademiska sjukhusets akutmottagning i Uppsala. Då har hon inte