Rappt, roligt och musikaliskt högstående spex
Romeo och Julia
Stockholms nation
Regi: Hans E. Gren, Markus Lindgren
Kapellmästare: Skjortan
På scen: Love Amcoff, Oscar Bergqvist, Erik Brandberg, Magnus Brandberg, Stina Cras-Westrell, Josefin Dorsch, Peter Gerecht, Anni Grosse, Filip Herlitz, Basse Jernling, Sara Kåver, Magnus Löfgren, Jonas Åhlund, Johanna Rådström, Lisa Tham, Johans Hoheisel, Filip Gustafsson
I Stockholmsspexets respektlösa händer får den klassiska berättelsen om kärleksparet ett helt nytt fokus. Romeo och Julia ställs i bakgrunden och istället lyfts Shakespeares biroller in i rampljuset. För att de tidigare birollerna ska få liv hämtar de, som vanligt i spexsammanhang, drag från helt oväntade källor. Exempelvis blir lagens företrädare blir en inspector Closeau- liknande, egenkär, emotionellt störd, gubbsjuk kommissarie med dåligt alkoholsinne - suveränt gestaltad av Jonas Åhlund. Apotekaren blir, i Magnus Brandbergs tappning, till en galen vetenskapsman med kluven personlighet i bästa doktor Jekyll och mister Hyde anda.
Intrigen kretsar kring en väska med guld och förhållandet mellan rikedom och kärlek. Det hela är ganska tramsigt, men helt i sin ordning, det är ju ett studentspex vi talar om. Något som däremot inte är tramsigt är sången och musiken. All musik är nyskriven och flera av solisterna skulle utan tvekan kunna göra sig en professionell karriär. En favorit ur första akten är låten Maffiabossa, med musik av Olle Ljungman, framförd av Anni Grosse och Filip Herlitz. Anni Grosse imponerar genomgående och det är verkligen härligt att se hennes otroliga scennärvaro och att höra hennes suveräna solostämma. Tillsammans med Sara Kåver levererar hon också andra aktens favorit: Om jag bara fick en chans, med musik av Markus Lindgren.
I sin helhet är Romeo och Julia rappt, roligt och musikaliskt högstående. Tempot hålls uppe av att några av de gamla spextraditionerna, som omstart och att hela dialogen ska rimma, har slopats. Det är oortodoxt men befriande. Kvar är en komisk musikal, eller en komikal som producenten Johan E. Larsson kallar det i förordet. Med det greppet har Stockholms Nations Spexarcorps följt sin egen tradition. De har skapat lysande underhållning.
