Kommer igen i andra halvlek

Vanliga män
av och med Viba Femba
Skandiascenen

Jag vet inte om det är mig det är fel på men jag ser Viba Femba i första hand som en komikergrupp - en riktigt bra sådan bör tilläggas. Däremot tilltalas jag inte alls av de allvarligare musikinslagen. Låtarna är snyggt arrangerade och proffsigt framförda men de berör inte på något plan. De drar ner tempot och detta märks tydligt i den första akten. Det är en akt som bara bitvis glimtar till, som till exempel i sketchen om elbaskursen och naturligtvis i Erik Lindmans magtricksketch som nära på blivit en klassiker. Att tänka sig en Viba Femba-föreställning utan den skulle vara som att tänka sig en konsert med The Rolling Stones utan Satisfaction.
Men likt ett fotbollslag som spelat lojt och sävligt under den första halvleken och fått en ordentlig utskällning av coachen i pausen kommer Viba Femba ut till akt två som en helt ny grupp. Jag vet inte om de fick en utskällning medan vi i publiken sörplade vårt kaffe, men efter pausen är tempot högre och skrattsalvorna kommer tätare. Till och med de allvarliga låtarna (Allan Edvalls Det Blir Bättre och en svensk version av Leonard Cohens I´m Your Man ) är riktigt bra.
En ny kille har letat sig in i gruppen, den unge Erik Ojala på kontrabas. Han sköter sig riktigt bra och även om han är yngre än de andra och inte deltar i sketcherna smälter han ändå in i gruppen.
I slutändan är det kanske ändå jag som är problemet. Jag klarar helt enkelt inte av deras splittrade personlighet. Jag vill ha en komikshow eller en konsert. Inte både och.
Kvaliteten på föreställningen är det absolut inget fel på. Hela föreställningen andas professionalism. Varenda fingerknäpp, skjortveck och tonglidning sitter perfekt. Viba Femba vet också hur man skapar det stora med de små gesterna. Det behövs inte alltid hysteriska karaktärer eller ett stort, påkostat sceneri. Ibland räcker det alldeles utmärkt med att fem killar ställer sig på rad och spelar bas.