Okomplicerade spexnätter på Stockholms
Marsspexet 1001 natt
Stockholms nations Spexarcorps 2005
Stockholms nation 19-23 mars
1800-talets operaparodier som drev friskt och fräckt med antika gudar sägs vara själva modellen för studentspex. Med god vilja och utveckling har det blivit fråga om musikalisk satir som gärna drar iväg med storpampar och klassiker åt det pellejönsiga hållet.
Skaran bakom årets marsspex på Stockholms nation har efter somliga om och men valt att sätta tänderna i persiska berättelsesamlingen Tusen och en natt.
Klart att det eggar fantasin kring hur mycket och på vilka sätt man törs parodisera Fjärran östern i dagsläget. Saddam Hussein fången i en jordhåla rabblande sagor för brinnande livet vore exempelvis en syn för sägen.Men Stockholms nations Spexarcorps har snarare valt att ta udden ur dagsaktuella spänningar och den sortens satir. I stället läggs krutet på de musikaliska arrangemangen som genomgående är väldigt bra och i stort sett bärande spexet igenom. Här grabbar inga marskatter tag i mikrofonerna.
Storheterna man lika spastiskt som passionerat gestaltar är Romeo och Julia, Judas och Jesus för att nämna några. Samt diktatorn Papa Papaya. En röd huva i en avrättningsscen känns igen från satellitsändningarna senaste tiden.
Fast särskilt tillspetsat är det förstås inte. Kanske vill man undvika skratt i halsen och kluvna reaktioner genom att försöka väja undan inför väst vs öst. Aktörerna svettas, spottar och dansar tappert med det minimala svängrum en liten scen erbjuder. Publiken får garva och spisa musik. Skämt och saga. Men uppenbarligen är det för explosivt att spexa till Tusen och natt med dagsfärskare stoff. Det kan ju också vara rätt skönt att slippa världens elände, någon gång ibland.