Historiska ledare intar Stadsteatern
Linus Tunström har nyligen tackat ja till ytterligare tre år på posten som teaterchef. Trots lågkonjunktur, mindre resurser till teatern och sparsamhetskrav och trots att föreställningen Anna Karenina, vilken han själv har regisserat och som från början skulle ha premiär till våren, men nu får vänta till nästa höst, så är Tunströms ursprungliga visioner för teatern desamma: Uppsala stadsteater ska vara Sveriges främsta konstnärliga teater.
Det är en energisk Tunström som meddelar att höstens föreställningar kommer att kretsa kring temat politik.
- Vi har hittat berättelser som griper in i samtiden, antingen skrivna av nya författare eller skapade på plats av våra skådespelare och regissörer, säger Tunström.
Redan nu i september har tre föreställningar premiär. Två är urpremiärer och båda berör svenska ledargestalter. En av dessa är drottning Kristina, i en uppsättning med samma namn, i regi av Farnaz Arbabi.
- Min egen fascination för Kristina byggde från början på att hon var så gränsöverskridande både vad gäller kön och identitet, men också att hon faktiskt abdikerade och konverterade. Att hon gick emot alla förväntningar på henne som chef men också som kvinna och människa.
Pjäsen vill genom att blanda historiska dokument, personers subjektiva åsikter och vilda fantasier utforska vem 1600-talsdrottningen var, men även vilken påverkan hon har på nutida generationer.
Vem vore Kristina om hon levt idag? Arbabi uppger att hon i samband med arbetet med föreställningen tänkte mycket på Britney Spears som även hon rakade av sig håret och gick emot normen.
Teaterpubliken kan med Kristina förvänta sig en föreställning uppbyggd av mycken dans, musik och humor.
En annan av höstens tre premiärer heter Palme och handlar givetvis om vår forne stadsminister. Pjäsen beskrivs som ett drömspel, en fri fantasi och är regisserad av Carolina Frände. Arbetet med pjäsen sker processuellt. Det finns alltså från början inget färdigt manus.
Frände menar att mordet på Palme på senare år hamnat i vägen och skuggat bilden av en av 1900-talets mest framstående politiker, en politiker som alla har en relation till vare sig de vill det eller ej.
Att försöka skapa en bild av en sådan person innebär vissa risker, något som regissören är mycket medveten om:
- Det är givetvis ett kamikazeprojekt. Alla kommer att tycka något om det här. Vissa kommer att hata det, andra kommer att tycka att det är kul. Men det är samtidigt scenkonstens och teaterns uppgift att väcka debatt och att människor ska tänka olika. Syftet är inte att nå fram till en absolut sanning.
Höstens allra första föreställning heter Hantverkarna och har Sverigepremiär på Stora Scenen den 19:e september. Pjäsen, som är en komedi, beskrivs handla om ett pars dröm om det perfekta hemmet. Hur denna dröm sväller allt mer och slutligen antar absurda proportioner. Manus står den danske dramatikern Line Knutzon för. Regissör Sven-Åke Gustavsson, till yrket även snickare, säger om manuset att det är något av det roligaste, mest bisarra och välskrivna han har läst på länge.
En annan föreställning som redan nu är livligt omtalad, men som går upp först senare i höst (premiär den 5/12) är Dennis Magnussons 7:3 Återbesöket. Namnet anspelar givetvis på dramatikern Lars Noréns omtalade pjäs 7:3, en föreställning som uppfördes i samarbete med tre interner från Tidaholmanstalten. På scenen framförde två av internerna repliker, vilka överensstämde med deras nazistiska åsikter. Parallellt med arbetet på pjäsen utförde dessutom en av dessa, Tony Olsson, en rånturné. En turné som kom att sluta med polismorden i Malexander.
Syftet är att väcka frågan vad det konstnärliga geniet får genomföra i konstens namn. En diskussion som under våren fått ny luft av Konstfacksdebatterna.
Hur mycket Linus Tunström själv vågar genomföra som teaterchef säger han beror på hur dialogen fungerar med de som kommer till teatern. Han medger dock att han blivit tryggare i sin roll under de år som gått vid posten.
Antalet besökare till Stadsteatern har ökat, något Tunström själv menar beror på ett program med en väl avvägd blandning av moderna och folkliga berättelser, föreställningar som är utåtriktade; som både roar, skrämmer, berör, ifrågasätter och initierar samtal.
- Det är viktigt att placera teatern i samtiden så att den inte blir en museiverksamhet.
