Swing, sång och lite humor

Fladdrande bomullsklänningar, ullbyxor, slipovers och blommor i håret. Vi reser tillbaka till Uppsalas 40-tal, till Kungsgatan 44 och danspalatset Bluffen. Till tonerna av den amerikanska swingflugan dansar ungdomarna loss så att svetten lackar. Detta trots att både skola, kyrka och föräldrar förbjöd och varnade för ”djävulens påfund” och ”syndens näste”. Om detta omtvistade fenomen handlar föreställningen Bluffen 41. Uppsättningen sålde fulla hus i höstas och har nypremiär på Reginateatern den 20 maj.
Bluffen 41 är ett samarbete mellan gruppen MessAround från dansföreningen Swingkatten, orkestern Canal Street Syncopators och humorduon Amok. nbsp;
– Swing var dåtidens streetdance, det uppfanns på gatan, berättar Simon Ternsjö, en av många studenter som jobbar med föreställningen.
Idag befinner vi oss i Bergaskolans gymnastiksal och det är dansrepetition som gäller. Små detaljer har ändrats sedan i höstas och måste slipas in i det sista. Ett tjugotal dansare swingar loss och turas om att kasta varandra i luften och utföra avancerade koreografier. De ska spela de ungdomar som sökt sig till Bluffen för att få lyssna på swing och dansa jitterbug. De möts av massivt motstånd och får i pjäsen besök av Ungdomsvårdskommittén som ska rädda de unga från den farliga jazzen.
Manuset bygger på memoarer av Buggar-Allan, en verklig person som höll till på Bluffen. nbsp; Han beskrev sin samtid och den roll som danspalatset spelade medan kriget rasade utanför dörren. Två av de medverkande, Marielle Hjalmarsson och Frida Samuelsson, hittade några delar av hans memoarer och började göra ytterligare efterforskningar, bland annat på Upplandsmuséet. Efter gediget arbete hade de samlat ihop så pass mycket material att de började få en bild av Bluffen och dess historia. Och det var så idén till föreställningen kom till.

Mats Tielman-Lindberg, från komikerduon Amok, har skrivit manus och John Fiske är regissör. En mängd människor är involverade och i stort sett alla jobbar ideellt med allt från kostym och smink till grafik. Föreställningen ackompanjeras av klassiska swinghits från seklets första hälft. Men det är dansen med sina breda rörelser och kaxiga attityd som står i fokus. Detta tillsammans med en god portion komik.
– Det är dans, musik och humor. Inget pretentiöst utan enkelt och till för alla, säger Simon Ternsjö.
Dåtidens swingdansare var arbetarungdomar som gjorde revolt och influerades av det spännande Amerika. ”Brudarna” hade börjat jobba på ställen som syfabriken Hjalmar Söderbergs och Gahns tvålfabrik. Det var inte ovanligt att de tjänade, eller manglade som det hette på den tiden, mer är killarna. De töntiga studenterna blev bespottade som ”råttsvansar” och andra glåpord.
– Idag är det lite annorlunda, åtminstone här i Uppsala. Här är det framför allt studenter som dansar swing, säger Simon Ternsjö.
Har swing blivit finkultur?
– De som dansar vill inte att det ska vara så. Det ska inte vara några raka utsträckta vrister utan lite rått och smutsigt, som det alltid varit.

nbsp;