Mari Götesdotter och Robin Keller i Tolvskillingsoperan.
Foto: Linus Meyer

Klassiker på Stadsteatern


Tolvskillingsoperan hamnar någonstans mitt emellan opera och musikal. De starka piporna och de rappa replikerna finns där. Men var är alla danssteg, gitarrsträngar och trummor?

Jag blir nästan lite småkär i karaktären Polly (Mari Götesdotter) – den lilla tjejen med den stora pipan – i tyllklänning, korkskruvslockar och rosa strumpbyxor. Hon som förälskar sig i den gänglige och osympatiske Mackie Kniven (Robin Keller) – skurken med stort S. Pollys föräldrar, pappa Tiggarkungen (Göran Engman) och småroliga alkismamman (Lolo Elwin), är strängt emot Pollys val av man. Men frågan är – har de själva verkligen rent mjöl i påsen?
Tolvskillingsoperan – som blivit något av en klassiker – är inte en opera tycker jag. Ingen renodlad musikal heller. Den hamnar någonstans mittemellan. Tokroliga låtar blandas med rappa repliker, pianoklink och ett och annat danssteg. Jag kanske inte kan kräva storslagna dansnummer, men visst hade dansstegen gärna fått dugga tätare. Och några gitarrer, en flöjt och ett gäng trummor hade gärna fått ta plats bredvid pianot. nbsp;
Tolvskillingsoperan spelas till och med januari 2012. Regissören Dennis Sandin har tidigare gjort uppsättningen Elake Måns.


Annons

Annons

Läs mer

Med så lite distans som möjligt till texten spelar, rabblar och skriker skådespelarna ut Fredrik Reinfeldts ord så att…
Röda fanor viner till tonerna av socialistiska dängor på Uppsala konsert och kongress scen. Den respektingivande lokalen…
Revolution, världskrig och omöjlig kärlek – stora teman florerar i årets upplaga av Ett teknat spex som efter ett år av…