Vibrerar av glädje
Uppe på övervåningen sitter Muminpappa och skriver på sina memoarer som nån jävla Strindberg. Mumintrollet, en fuckboy som fortfarande bor hemma ska serveras hallonsaft mellan sina äventyr. Vem är det som ställer upp egentligen? Givetvis Muminmamma. Stackars, stackars Muminmamma. Men icke misströsta, för Siri Fagerudd, som verkar ha insideinfo ifrån förlagsvärlden avslöjar att Muminmamma ska komma ut med en avslöjande biografi.
Förutom den feministiska tolkningen av Mumintrollet är ”På tunn is” är ett hopkok av sketcher, sång, förinspelade klipp och dansnummer där skådespelerskorna Siri Fagerudd, Linda Kulle, Willma Mikael, Carla Sehn och Anna Thomasson tillsammans med regissören Anna Pettersson utforskar vem kvinnan får vara på scen, och i verkligheten.
Stundtals blir det till ett slags metaskådespel – skådespelarna diskuterar vad de ska göra efter den här produktionen och hur man på bästa sätt lägger upp sin 30 sekunder långa hisspitch inför teaterchefen. Anna Thomasson, som är praktikant från Teaterhögskolan i Göteborg, berättar om sina erfarenheter och hur hennes nyss framförda sketch inte uppskattades av kollegorna på scen. Vidare fortsätter de att diskutera världsdramatikens stora, kvinnliga roller: Hedda Gabler, Ofelia och Julia – synd bara att alla tar livet av sig, kommer de fram till och granskar istället stereotypiska kvinnoroller.
Vi bjuds in till filosofiska reflektioner om vem som egentligen plockar upp Skavlans busigt kastade programkort, en polispresskonferens och obskyra konsttolkningar som gör mig matt av skratt. Anna Thomasson förklarar hur vi ska tolka en staty av en klassisk uppställning av kvinna och en man mitt emot varandra, hon viker bort blicken, han tittar rakt på henne. Vår konstkritiker ger två tolkningar 1) antingen så har hon tappat sina glasögon 2) eller så är hon så jävla förbannad att hon inte kan hålla ögonkontakt med mannen.
Scennärvaron och samarbetat är påtagligt och sammansvetsat, det är träffsäkert, rappt, snabbt, OCH de kan sjunga?! Föreställningen vibrerar av glädje, inte enbart ifrån publikens sida, utan även ensemblen verkar njuta på scen. Det må vara en klyschig reflektion, men det är verkligen roligt att få se andra ha roligt.
