Universitet med mångfald?

Foto: PrivatSimon Palme läser statsvetenskap vid Uppsala universitet och är ordförande för Centerstudenter. Som ordförande jobbar han bland annat för ökad kvalitet inom högre utbildning och fler bostäder. Förutom de studentrelaterade frågorna ligger internationella frågor honom nära.

På debattsidorna i Ergo kommer du framöver att kunna ta del av några stående politiska krönikörers åsikter och tankar om olika högskolepolitiska frågor. Först ut är Simon Palme, förbundsordförande för Centerstudenter, som tycker att Sverige måste bli bättre på att locka hit och ta tillvara på internationell kompetens inom högre utbildning.

När alla studenter nu kommer tillbaka till Uppsala efter sommaren fylls staden av liv. Kaféerna fylls upp av människor som förbereder nästa seminarium, nationerna spänner upp banderoller med budskap om inskrivning och längs Fyrisån rullar cyklar med pakethållarna fyllda av kurslitteratur.
En viktig del i mångfalden av studenter är alla de som kommer hit från andra länder. Vissa är här på kortare utbyten, andra har kommit för att stanna och ta sin examen här. De utländska studenterna berikar inte bara våra campus utan skapar också värdefulla utbyten mellan studenter. Allt pekar på att utländska studenter dessutom höjer kvaliteten på utbildningarna här. Ändå är högre utbildning i Sverige långt ifrån öppet gentemot omvärlden.

Den som har hängt med i nyheterna under sommaren har kunnat läsa om kompetensutvisningarna. Det rör sig om människor som har studerat och arbetat i Sverige men som utvisas på helt godtyckliga grunder. Ett typiskt exempel är utvisningen av Usman Asif. Han kom hit från Pakistan för sju år sedan, har studerat här och därefter arbetat i fyra år, men tvingas lämna Sverige för att han tog ut för lite semester.
Arbetande personer, som redan har studerat färdigt, är inte de enda som utvisas. Vissa studenter utvisas redan under sin studieperiod – om de klarar sig igenom de långa handläggningstiderna för att få det studentvisum som krävs för att över huvud taget få utbilda sig här, förstås. När du har fått ditt studentvisum gäller det inte ens för hela studieperioden. Du är alltså inte garanterad att få gå klart din utbildning, utan tvingas lämna mitt under studierna.
Ytterligare andra försvinner från Sverige på vägen mellan utbildning och arbete. Hur olyckligt är inte det? Det handlar om människor som säkert tänkt sig att de ska stanna och arbeta här. På grund av höga statliga skatter på inkomster, som inte heller gör någon nytta i form av mer pengar i statskassan, väljer de att lämna Sverige efter examen.

Förutom att vi har för få utländska studenter som kommer hit och stannar är våra campus långt ifrån tillräckligt internationella. Om vi hade kunnat få fler utländska lärosäten att inleda samarbeten och filialer här, hade det gett fler studenter tillgång till utbildningar i världsklass. Tänk till exempel vad ett tätt samarbete mellan Uppsala universitet och Harvard hade kunnat innebära. Tyvärr är reglerna för att ta utländska filialer eller lärosäten hit lika krångliga som bisarra. Den politiska viljan att få hit utländska lärosäten är bristande.

Mycket kan göras för öppnare campus. Våra system kan översättas bättre mot utländska system. Valideringen av nyanländas kompetens kan förbättras. Visum för att studera i Sverige måste gälla för hela studieperioden, exempelvis för ett helt kandidatprogram, så att ingen utvisas godtyckligt mitt under sin studieperiod. Instanserna som granskar studentvisum borde bli färre så att inte lärosätena och Migrationsverket gör ett dubbelarbete. Den statliga inkomstskatten måste avskaffas så att det blir mer lönsamt att arbeta här efter examen.
Uppsala har ett vibrerande studentliv, men det hade kunnat vara ännu bättre. Vi hade kunnat erbjuda fler att stanna här och ta examen. Kvaliteten på utbildningen här hade kunnat vara högre med större koppling till omvärlden. Det tål att frågas om Uppsala verkligen är ett universitet med tillräcklig mångfald.