Stoppa exploateringen av Odinslund

Planerna på ny byggnation i kvarteret Ubbo väcker stark oro. Inte för att det i sig är fel att bygga där. Det är rätt att förändra för att bevara. Men man måste ha i åtanke att kvarteret Ubbo är en av de känsligaste miljöerna i hela Sverige. Det är en unik plats, en bilfri oas mitt i Uppsalas kyrkliga och akademiska hjärta, mellan Domkyrkan, Trefaldighetskyrkan, ärkebiskopsgården, Carolina Rediviva och Uppsala slott.
Denna unikt känsliga miljö ska nu utsättas för hänsynslös exploatering. En brutal låda i glas och stål ska vanställa Odinslund. Ett underjordiskt garage med ett stort antal parkeringsplatser ska byggas. Det kommer inte bara att förta områdets bilfria karaktär och spy ut avgaser och oväsen. Eftersom man måste gräva i åsen, en extremt sårbar miljözon, riskerar det också att skada Uppsalas grundvatten.
Projektet är därmed ett hot såväl mot Uppsalas kulturmiljö som mot den naturliga miljön.

Detta har inte gått politiken förbi. Byggnadsnämnden är splittrad i synen på projektet. Den rödgröna majoriteten vill rulla fram som en ångvält, medan den borgerliga oppositionen står fast vid sin kritik. Oppositionen vill att ärendet ska återremitteras så att ett nytt förslag kan tas fram, ett förslag som inte riskerar att förstöra området, utan som i stället harmonierar med den befintliga bebyggelsen. Det är en bra linje. I en viktig fråga, en permanent förändring av Uppsalas miljö, är samsyn och enighet viktigt.
Den rimliga kompromisslinjen är att antingen bygga vackert och miljövänligt, eller att inte bygga alls. Uppsala behöver inte fler fula lådor i glas och stål. På kontinenten finns omfattande nyproduktion i klassisk stil, som är värd att inspireras av. Och skydda för allt i världen grundvattnet mot föroreningar.
Byggprojektet drivs av stiftelsen Ubbo, som i sin tur kontrolleras av Uppsala universitet, av Uppsala studentkår, och av Kungliga vetenskapssamhället. Universitetet har ökänt dåligt omdöme i arkitektoniska frågor, och har uppvisat en utpräglad hänsynslöshet vad gäller byggande i känsliga miljöer – tänk till exempel på Segerstedthuset eller Blåsenhus. Universitetsföreträdare har särskilt uttalat sig mot att bygga vackert i klassisk stil för att skydda miljön.

Ansvaret för att rädda och reformera det befintliga projektet vilar därför på Uppsala studentkår. Eftersom kåren har majoritet i stiftelsen Ubbo har kåren också möjlighet att göra det. Och jag tror knappast att kårordförande Ludvig Lundgren vill gå till historien som den som en gång för alla förstörde Odinslunds miljö.

Arvid Hallén
Ordförande Föreningen Heimdal