Replik: Standaret ska inte avskaffas

"Standaret kommer fortfarande att finnas kvar och representera Uppsala studentkår", skriver tidigare ordföranden Max Stenberg (S-studenter) i en replik till Sten Storgärds debattartikel som kritiserar beslutet att införa ett kårgemensamt standar.

Foto: Lina SvenskMax Stenberg (S-studenter) var ordförande i Uppsala studentkår föregående verksamhetsår.

Sten Storgärds skriver att Uppsala studentkårs styrelse har beslutat att avskaffa kårens standar. Ett sådant beslut har inte tagits. Standaret kommer fortfarande att finnas kvar och representera Uppsala studentkår på de egna högtiderna samt vid andra tillfällen som inte äger rum i universitetshusets aula. Att kårens standar inte längre kommer att vara med i universitetshögtider i aulan är av den anledningen att universitetet har sagt att det inte finns plats för standar för alla studentkårer vid Uppsala universitet. Huruvida det är så eller inte och om man kan hitta andra lösningar kan man diskutera och det har gjorts. Uppsala studentkår genom kårstyrelsen framförde åsikten att andra lösningar borde kunna hittas så att alla kan vara representerade. Men detta fick inte gehör.

Frågan blir, hur gör man då? Det finns alltså två platser för standar enligt universitetet som studentkårerna ska dela på. Studentkårerna har då tillsammans kommit fram till att det bästa är om vi kan komma överens om hur man ska göra. Huruvida Sten Storgärds anser att frågan om man ska komma överens med andra studentkårer i en sådan fråga är en fråga för ett högsta beslutande organ vet jag inte, men jag gissar på tonen i hans inlägg att han anser det.  Jag gör inte det. Om frågor av den storleken alltid ska tas upp med det högsta beslutande organet bör man skriva om stadgan snarast för att få en effektivare organisation som kan hantera en sådan ordning. Sten Storgärds verkar övertygad om att stadgan uttryckligen anger att detta ska beslutas av fullmäktige. Men då jag läst stadgan och arbetat med den, både som ordförande i fullmäktige, men också som ordförande för Uppsala studentkår, undrar jag hur han så kategoriskt kan anse det. När man läser stadgan och andra styrdokument (som t.ex. Uppsala studentkårs Beslutsordning) tillsammans med sedan länge etablerad praxis inom studentkåren är det tydligt att ett beslut om att gå in med 5000 kr för ett gemensamt standar inte är en fullmäktigefråga utan en styrelsefråga. Ett beslut att avskaffa Uppsala studentkårs standar är såklart en annan typ av beslut, men som sagt ovan är det inte ett sådant beslut som har tagits, standaret finns kvar och kommer att användas. 

Sten Storgärds tar sedan upp Studentbokhandeln. Vad han menar och vill med det är högst oklart. På något vis verkar han mena att organisatoriska problem inom Uppsala studentkår har påverkat den ekonomiska situationen i ett aktiebolag som kåren äger. Sten Storgärds har inga belägg för påståendet utan klämmer till med det ur tomma luften. Vad han vill uppnå med det vet jag inte, men hans debattartikel verkar ju inte ha något annat mål än att vilja bygga upp en bild av ”broilers” inom studentkåren som inte ser till medlemmarnas bästa. Personligen anser jag att den enda ”broilern” i den här historien är Sten Storgärds själv som försöker vinna politiska poänger inom sina egna led genom att skriva en debattartikel om en studentkår han inte är medlem i och som inte heller är studentkår för det område han studerar.

Jag vill avsluta med att säga följande. Att en fråga om en flagga för 5000 kronor väcker det stora engagemanget hos en del av kårfullmäktige och andra får mig att undra varför inte samma stora engagemang uppstår när faktiska sakfrågor diskuteras inom studentkåren. Men vad vet jag? Det kanske är standar, flaggor och anrika traditioner som är det viktiga för dem, och inte en stark studentkår som driver studenternas frågor. 

 

Max Stenberg

F.d. ordförande i Uppsala studentkår (verksamhetsåret 2017-18)