S-studenter: "Kampen om rätten till stöd"

Det här är en debattartikel. Alla åsikter är skribentens egna.

Är din dyslexi en sådan som försvinner från tid till tid? Nehej, ja då är du som alla andra med  läs- och skrivsvårigheter på universitet som behöver det stöd som de har rätt till under hela sin studietid.

Idag är jag student på det jag skulle säga är Skandinaviens främsta universitet med över 50 000 studenter och ett jäkla maskineri till administration arbetandes bakom kulisserna. Enligt universitet själva är tillgången till den individuella studenten centralt för universitet, och dess uppdrag att bedriva utbildning och forskning av högsta kvalitet. Men så undrar man vilka studenter universitet egentligen menar ska få den högsta möjliga kvalitén på sin utbildning?

Med 2 250 anställda inom administration och teknik kan man ju undra hur det ens är möjligt att studenter med behov av riktat pedagogiskt stöd konstant ska behöva påminna sitt universitet om det. Det är en ständig kamp att som student med funktionsvariationer få det stöd och den hjälp som man har rätt till.

När de nya studenterna tågar in på campus i början av den nya terminen så är det mycket att ta in och komma ihåg. Men en bra andel av de studenterna som t.ex. har läs och skrivsvårigheter kommer också att behöva lära sig hur de skaffar sitt NAJS-intyg, vart de anmäler sig på den centrala stödavdelningen och sedan också på varje ny institution som de pluggar på. Nu hade en kanske kunnat tro att man räddat sig undan den byråkratiska labyrinten och gjort rätt för sig? Men icke, utan från och med nu så kommer du att behöva inför varje tentamen minst 14 dagar innan göra en särskild anmälan till institutionen för att få den extra tid du behöver. Som att det skulle finnas någon möjlighet för ens dyslexi att försvinna mellan tentamenstillfällena. Denna anmälan är utöver den en gör på Ladok.

Var femte barn i skolan har någon form av läs- och skrivsvårighet enligt dyslexiförbundet och är ofta något som följer med i vuxen ålder och sedan livet ut. Men en svårighet behöver inte vara ett funktionshinder, särskilt med rätt stöd. Det största funktionshindret för en student med behov av pedagogiskt stöd skulle jag vilja påstå är den organisation och administration som stödet kräver av den enskilda studenten. Hur svårt ska det egentligen vara att en gång för alla ha ett sammanhållet system på hela universitet? Där ens behov av stöd finns inlagt och att det konstanta jagandet av studenter med diagnoser som ej får tydlig nog information får höra till det förflutna.  

(S)tudenter kräver slutet på administrativa hinder för en smidigare tillgång till pedagogiskt stöd!
 

Evina Zebili
S-Student och Ämneslärarstudent