Utbildningsbidraget har spelat ut sin roll
Doktorander befinner sig ofta i en otrygg situation när det gäller socialförsäkringar. Mest utsatta är de som har stipendium som huvudsaklig inkomstkälla. De hamnar helt utanför socialförsäkringssystemen. Föräldrapenningen är beroende av den sjukpenningsgrundande inkomst (SGI) man tjänat in. Den som har stipendium, har officiellt inga inkomster och betalar inte någon skatt. Stipendiater som får barn får således endast ut lägstanivå-
ersättningen à 180 kronor om dagen. Den som blir sjuk blir helt beroende av stipendiegivarens nåd. Detta är en, minst sagt, oacceptabel situation.
Den som har utbildningsbidrag får behålla detta vid sjukdom eller föräldraledighet i samma utsträckning som om han eller hon hade haft en vanlig anställning. Emellertid skiljer sig utbildningsbidraget från doktorandtjänsten i det, att kostnaden inte faller på socialförsäkringssystemet, istället täcks den av fakultetsanslag eller andra medel avsedda för forskning. Det medför att man på många institutioner ser snett på dem som tar ut föräldraledighet under utbildningsbidragstid.
En allvarlig komplikation med utbildningsbidraget är att det inte räknas som sjukpenningsgrundande inkomst. Det medför, att vid övergången till doktorandtjänst efter två år, som gäller för alla som har utbildningsbidrag, så blir doktoranden i princip utförsäkrad direkt efter övergången till tjänst och uppnår inte full SGI och därmed rätten till full föräldrapenning förrän efter åtta månaders anställning.
Flera försämringar har genomförts på senare år. Det gäller särskilt för dem som har utbildningsbidrag. 2006 höjdes kraven för att en inkomst skall räknas som sjukpenningsgrundande radikalt. Tidigare räckte det med en inkomst från assistenttjänstgöringen på ca 30 000 kronor för att bli behörig till sjuk- och föräldrapenning. Plötsligt krävdes en inkomst på ca 80 000.
Det medförde att den tjugoprocentiga assistenttjänstgöringen, som de flesta har i förening med utbildningsbidrag, inte längre berättigade till sjuk- eller föräldrapenning. Den som har bidraget reducerat till 80 procent för att ha 20 procent undervisning eller andra uppgifter på institutionen hamnar faktiskt i en sämre ekonomisk situation vid sjukdom eller föräldraskap än dem som bara har utbildningsbidrag.
Ytterligare en allvarlig försämring är att kraven för att få full föräldrapenning höjts. Tidigare räckte det med sex månaders anställning. Den som höll på att bli förälder hade alltså ett par månader på sig för att gå över till doktorandtjänst. Bättre institutioner brukade hastigt förordna gravida kvinnliga doktorander (men sällan blivande pappor) på doktorandtjänst så snart graviditeten var fastställd.
Åtta-månaders-regeln innebär att man i princip måste vända sig till prefekten omedelbart efter befruktningen, och meddela att man riskerar att bli utförsäkrad om man inte omgående får doktorandtjänst. Något som svårligen låter sig göras praktiskt, inte minst därför att det kan ta någon månad innan graviditeten kan fastställas.
Doktorander befinner sig just i den fas i livet då man skaffar sig barn. Därför är det vanligt att de hamnar i denna situation, och de lösningar som tillämpats, uppfinningsrikt mickel med dateringen av förordnanden eller att doktoranden får kvarstå på utbildningsbidrag är tveksamma.
Hålen i socialförsäkringen har blivit större. De senaste årens försämringar har varit oavsiktliga. Beslut har fattats om generella regelverk. Politikerna har, oavsett partifärg, inte alls tänkt på den situation som skapats av att man finansierar en stor del av doktorandforskningen med utbildningsbidrag istället för med doktorandtjänster.
Bäst har dessa frågor hanterats av den Teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden, som sedan många år tillbaka begränsat utbildningsbidragstiden till högst ett år. I praktiken har man en modell som innebär, att man går högst ett år på bidrag och sedan tre år på doktorandtjänst. I sin strävan att rekrytera de främsta studiebegåvningarna erbjuder många av fakultetens institutioner doktorandtjänst från första dagen.
Utbildningsbidraget har spelat ut sin roll. Det är klart läge att omvandla utbildningsbidragen till doktorandtjänster. Vill man att de mest begåvade ska välja forskarbanan måste man erbjuda drägliga villkor.
