Julsillen ingen strömming

Redan på 70-talet i Stockholm fick Leif Andersson upp ögonen för världens vanligaste fisk och hur den av biologer delades upp i bestånd utan att det fanns någon kunskap om hur besläktade dessa var. Tillsammans med sina kollegor gick han in för att få ett svar på hur den genetiska variationen såg ut. Fanns det två olika arter eller berodde de morfologiska skillnaderna enbart på individernas plasticitet, alltså anpassning till miljön? De köpte fisk runt om i Sverige och jämförde.
– Vi tittade på 13 olika gener, vilket var en stor studie på tiden innan dna-tekniken fanns. Men våra prover var så lika att det såg ut som vi tittat på en och samma population.

Sedan dess har tekniken utvecklats avsevärt. När frågeställningen om skillnaden mellan sill och strömming nu åter väcktes till liv hos Leif Andersson hade det hänt mycket.
– Den här gången kunde vi studera hela 440 000 genetiska markörer. Då såg vi att visst, det stämmer att sill och strömming är genetiskt väldigt lika, men för några få procent av generna ser vi tydliga skillnader.
Resultatet var ungefär vad han trodde det skulle vara.
– Det vore mer sensationellt om det inte fanns genvarianter bättre anpassade för att leva i de 5 promilles salthalt som omger strömmingen respektive sillens i livsmiljö som innehåller cirka 35 promille.

Den ofantliga biomassa sill och strömming utgör – ett enda stim kan bestå av en miljard individer – är utmärkt att bedriva forskning på, enligt Leif Andersson.
– Det finns så otroligt många av den här arten. Normalt när man forskar på en art är det svårt att skilja på vad som är selektion och vad som är slumpmässiga förändringar i genfrekvenser. Sillen däremot, är så vanlig att det inte verkar finnas några slumpmässiga förändringar. De vi ser är resultatet av naturlig selektion. Därför kan vi se precis vilka genetiska förändringar som är viktiga.
Leif Andersson jämför med människor:
– De flesta av oss uppnår vuxen ålder. En strömming- eller sillhona däremot kan lägga 20 000–50 000 ägg där bara några få överlever. Det sker en väldigt stor selektion. Det är möjligt att vi kommer att kunna se genetiska förändringar från årskull till årskull beroende på rådande klimatförhållandena under leken.

Vad blir nästa steg?
– Korsningar mellan sill och strömming, är det tänkt. Vi ska ta rom och mjölke från strömming i Sverige och korsa med norsk sill, för att sedan föda upp i olika salthalter och studera hur de klarar sig och anpassas. Vi vill också titta på Stilla havssillen och se hur pass nära släkt den är med vår sill och strömming.
Har all forskning förstört julsillätandet?
– Nej, jag kommer absolut att äta sill i jul Kanske med ännu större glädje än annars eftersom jag tycker det är en så fascinerande organism.