Hundtricket ökar livslängden

BBC, The Guardian, naturprogram i USA och direktsänd radio i Kanada – studien som visar att hundägande hänger ihop med ökad livslängd har väckt stor uppmärksamhet internationellt.

– Det är jättekul. Det är ju en feel good-historia, många djurägare är ju väldigt förtjusta i sina djur och tycker att det här är spännande, säger Tove Fall, veterinär och docent i molekylär epidemiologi vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, som lett studien tillsammans med doktoranden Mwenya Mubanga.

Studien bygger på flera nationella register och följer 3,4 miljoner svenskar mellan 40 och 80 år under en tolvårsperiod. Genom kennelklubbens och jordbruksverkets register kunde man undersöka vilka av dessa personer som haft hund under perioden. Sedan jämförde man det mot hälsodata från patientregistret och dödsorsaksregistret.

– Vi kunde se att risken för att dö under den här perioden var 20 procent lägre för de som hade hund än för de som inte hade hund.

Störst skillnad kunde ses när man delade på flerfamiljshushåll och ensamhushåll – bland de som levde ensamma med hund minskade risken för död med 33 procent, jämfört med de i ensamhushåll utan hund.

– När man lever med hund hamnar risken på samma nivå som om man lever i familj.

Man såg även minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom i denna grupp, vilket kan tolkas som att hundar kan ha en skyddande effekt i en grupp som annars räknas som extra utsatt för den här typen av sjukdomar.

Tack vare de detaljerade hundregistren kunde man också undersöka vilka raser som hade de friskaste ägarna. Ägarna till stående fågelhundar, hade 40 procent minskad risk för att dö. Motsvarande procentsats för blandrasägare var bara 2 procent. Men det kan ju också bero på att ens preferenser styr valet av hund. Tove Fall drar paralleller till sitt eget hundliv.

– Min första hund skaffade jag när jag sprang väldigt mycket. Då ville jag ha en aktiv hund. Jag var redan en sportig person som valde en sportig hund.

I studien har man justerat statistiken för att i den utsträckning det går komma ifrån så kallade ”störningseffekter” – att socioekonomiska faktorer så som utbildningsnivå, inkomst eller var i landet man bor ska påverka de mönster forskarna ser. Men det är ändå svårt att ur en sådan här studie avläsa om det verkligen är hunden som ensam förklarar skillnaderna.

– Man kan inte säga ”ge mormor en hund så lever hon tio år längre”, men vad man kan säga är att sannolikheten att mormor lever längre är högre om hon har en hund.

Men visst tror hon att det finns en sann, positiv effekt av att vara hundägare. Och det handlar inte bara om de regelbundna promenaderna.

– En hund öppnar upp för relationer, både med hunden och med andra hundägare som man som man möter på promenad. Jag tror att en hund ökar välbefinnandet och livslusten.