Svenskt kaffe och en knäckebrödssmula

Foto: Sigrid AskerDavid Gunnevik läser ämneslärarprogrammet och frilansar för Ergo.

Att göra jobbiga saker eller möta oväntade motgångar skapar perspektiv. Inte så att jag har någon flummig glorifierad syn på motgångar. Jag vill slippa alla jobbiga grejor, fast det går ju inte. Men jag vet också att du kan utvecklas och ta lärdom av jobbiga situationer, både stora och små. Själva tanken på vad som är jobbigt och ångestframkallande är ju relativt, inte bara för olika människor utan också hos en själv. Något som förut kändes jobbigt är kanske numera lättare att hantera.

Jag skulle ha åkt på utbyte till USA den här hösten. Förberedelserna hade börjat redan i februari. Att söka visum via landets hemsida är en större utmaning än att ta sig igenom Platons samlade verk. Men jag lyckades. Jag lyckades med alltihop. Ansökningar, intervjuer, blanketter, visum, CSN, uthyrning av bostad i Sverige, fixa bostad i USA, köpa resväska, packa resväska och hejdåkramar till alla vänner. Alltihop var fixat.

Sedan fick jag veta att jag hade en bruten handled som behövde opereras här i Sverige, tre dagar innan flyget mot USA. En sådan grej skapar perspektiv.

Så denna höst köper jag kaffe på Pressbyrån istället för på Starbucks, diskuterar svensk regeringsbildning istället för Trump, och äter Marabou istället för… vad som nu säljs i USA. Utbytet är lyckligtvis framflyttat till nästa termin och min vänsterhand är snart ute i friheten, bortanför ett blått gips och dess förtryckande omslutning.

Så åter till att vad som är jobbigt är relativt och föränderligt. För denna plötsliga förändring och motgång känns inte alltför tung längre. Det har löst sig bra under omständigheterna, som jag säger till vänner. Livet rullar på oavsett om du har med- eller motgångar, så man får lära sig att hantera det. Och min vardagsnjutning ­– kaffe och choklad – är ju faktiskt bättre i Sverige än där borta.

Så igår råkade jag ut för något som gjort att de senaste månadernas motgångar för tillfället känns oerhört betydelselösa i jämförelse. För igår åt jag knäckebröd till frukost. Och när jag tog första tuggan lyckades en liten knäckebrödsbit lossna. Den skulle ha landat på golvet, men lyckades otroligt nog istället singla in perfekt i den lilla springan mellan min vänsterhand och det omslutande gipset. Och där inne är knäckebrödsbiten ännu.

Så numera bryr jag bryr mig inte längre om att jag spelade fotboll och föll så jag bröt handleden och var tvungen att flytta fram mina utlandsstudier.

Allt jag önskar är att jag inte skulle ha ätit knäckebröd till frukost igår.