Gravöl och tjocksockar

Jag avskyr alla er som tycker att det är härligt med höst, som tycker att den ”ju är så mysig”. Ni som inte påverkas av mörkret, av kylan, av att allt dör runt omkring en. Som tycker att eländet går att kompensera med tjocksockar och en kopp te. Jag är såklart avundsjuk. När hösten kommer vill jag bara gå i ide. Folk tror att jag säger det lite skämtsamt, eller överdriver. Jag kan berätta att jag inte alls överdriver, inte det minsta. Jag skulle på fullt allvar kunna gå i ide och sova bort oktober till april, sedan vakna i maj och hoppas på att det hunnit bli varmt då. Om inte skulle jag snooza några veckor till. Mina fötter är för övrigt kalla oavsett tjocklek på sockar.

Jag har börjat tänka att vi faktiskt inte alls har fyra årstider i Sverige, som det påstås. Vi har inte ens årstider, bara varianter av vinter. Mellan ungefär september och mitten av november är det höstvinter. Från mitten av november till och med december är det förvinter. Efter nyår kommer köldknäppen, och den riktiga vintern sätter in (för övrigt jävligt korkat att fira in det nya året just när vintern sätter igång på allvar). I mars ungefär, om det är ett bra år, kommer vårvintern, som faktiskt kan bjuda på sol. Sedan befinner vi oss i något sorts schizofrent limbo, med snö, is, hagel, regn, halvvarma och svinkalla dagar om vart annat, det vill säga senvintern. Sedan i maj, om vi har tur, annars i juni, börjar den gröna delen av vintern. Och så börjar det om i september. Jag tror för övrigt att det var härifrån titeln ”Fifty Shades of Grey” ursprungligen hämtades. Men ingen vill väl läsa om vädret, utom kanske britter och skandinaver, så bäst att skriva om sex, det är ett säkert kort.

Det är inte så att jag inte försöker. Jag tränar yoga, mediterar, dricker te(!). Jag försöker minska på koffeintaget (mitt sämre jag skrattar och säger ”good luck”, ni vet med samma accent som karaktären Marco i filmen ”Taken” med Liam Neeson). Tar en löprunda emellanåt, men luften är kall och man måste ha så förbannat mycket kläder på sig. Tycker inte om att ha (mycket) kläder på mig. Kanske inte så taktiskt att erkänna, men whatever, hösten gör mig grinig. Försöker tänka positivt (nu skrattar mitt sämre jag igen).

Så dyker de upp. De positiva människorna omkring mig som försöker gaska upp mig (”good luck”). ”Men snart är det ju jul”, och ”det är så mysigt när man kan tända ljus”, ”vi kan baka pepparkakor”, ”snart vänder det ju och blir ljusare”. Pyttsan! Om jag mot förmodan rör min frusna lekamen ut ur lägenheten någon gång, hittar ni mig snarare på en pub där jag tar en gravöl för den gröna delen av vintern. Men för all del, sitt ni i era tjocksockar, njut av ert te och Fifty Shades of Fucking Vinter.