Gårdagens överliggare är dagens recentiorer
Ett av många specifika fenomen som existerar vid högre lärosäten är de så kallade överliggarna. Dessa ska inte förvirras med vanliga sjusovare; det sällskapet skulle inte överliggarna vilja behöva beblanda sig med. En överliggare är någon som istället för att ta examen och med darrningar i knäna och bävan i hjärtat ta sina första stapplande steg ut på arbetsmarknaden, istället funnit att varför lämna det trygga sköte som universitetens lärosalar utgör?
Med skattefinansierad högre utbildning och ett överflöd av spännande småkurser bara de mest desperata studenterna läser så har den fertila grogrunden för detta fenomen länge funnits i vårt land. Men hotet mot den omedelbara igenkänningen av de som ligger över har kommit smygande, krypande sig närmre och närmre för varje ny årskull som enbart beroende på deras födelseår anses redo att leva på snabbnudlar och ljummen starköl under minst tre års tid.
Förr var det lätt att avgöra vem som var överliggare – det var bara att leta efter begynnande rynkor i ansiktet på den misstänkte. Få bara personen att skratta och vänta sedan och se hur lång tid det tar innan ansiktets nedre del återfått sin släthet. I dagens förvirrade läge återfår många studenters ansikten aldrig sin släthet. Efter ett årtionde av slit som butiksbiträde på diverse köpcentra direkt efter gymnasiet bestämmer sig plötsligt kanske personen – vi kan kalla henne Zita – för att det är psykoterapeut hon vill bli. Underligt, jag vet, men konstigare saker har hänt (påstås det).
Beväpnad med antagningsbevis till A-kursen och godkänt studielån av CSN kan så Zitas nya liv ta sin början. I Zitas fall finner hon det så roligt att studera och ännu roligare att inte behöva jobba att termin följer på termin, kurs följer på kurs, och till slut sitter hon där, i sin nedsuttna secondhandsoffa i studentlyan i Flogsta, råpluggandes inför en salstenta i avancerad geotermisk teknik. Då har hon kammat ihop hela 740 högskolepoäng och funderar kanske på om det inte vore roligt med lite omväxling? Som att stå i butik? I vart fall roligare än psykoanalys, vilken hon ända aldrig tentade av.
Detta må bara vara ett hypotetiskt fall, men jag kan försäkra dig, kära läsare, att det inte för den sakens skull är ett rent påhitt. Bara sådär lite halvt. Zita är ju trots allt ett ganska ovanligt namn. Men den viktiga lärdomen är att aldrig ha förutfattade meningar gällande dina kurskamraters ålder. Det är inte alla som är så smarta att de redan under högstadiet kommer på att det krävs formell ekonomutbildning för det där drömjobbet som VD för en storbank i Schweiz. Vissa blommar sent, som höstastrar.
