När de granskade granskar granskarna

Högskoleverket, HSV, har som en av sina viktigaste arbetsuppgifter att utvärdera utbildningskvaliteten vid landets universitet och högskolor. Då och då följs utvärderingarna av att en utbildning får sin examensrätt ifrågasatt. När domen faller brukar det få stort massmedialt genomslag, inte minst i denna tidning. Nyhetsvärdet ligger förstås i att HSV:s åsikter kan få så påtagliga konsekvenser för de berörda utbildningarna men också att i vi har stort förtroende för de bedömningar som görs. För när staten ryter till måste det väl finnas fog för det? Eller?
Härom veckan blev plötsligt rollerna ombytta, när Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, publicerade en mycket kritisk rapport om HSV:s granskningar, sammanfattad på DN debatt den 11 november.
SUHF:s kritik mot den ibland allt för vaga definitionen av kvalitet är nog till stor del berättigad. De kriterier som bedömarna använder måste konkretiseras för varje utvärdering. Gränsen för godkänt sätts medan granskningen pågår. Kriterierna är inte kända för det granskade lärosätet före och under granskningen och ibland inte heller efteråt. Kvalitetsbegreppet är helt enkelt inte en utgångspunkt för utan ett resultat av utvärderingarna, skriver SUHF, som menar att sådana metoder inte är godtagbara när det handlar om att dra in examensrätter. Det är lätt att instämma.
Dessutom är det svårt att utläsa hur bedömningarna har gjorts när olika faktorer pekar åt olika håll. Två utbildningar med likartade omdömen kan hamna på varsin sida om gränsen för godkänt.

På sin hemsida ger HSV svar på tal, med blandad övertygelseförmåga. Angående kritiken mot att kvalitetskriterierna avgörs ad hoc skriver verket att de aspekter av utbildningskvalitet som granskas alltid anges i förväg men att det vore orimligt att ha i förväg fastlagda kriterier. Oklart varför.
Men på en punkt har HSV onekligen en viktig poäng: Högskoleverket har ett uttalat uppdrag att säkra kvaliteten i svensk högre utbildning - inte bara att utveckla den. Detta borde inte komma som någon överraskning för SUHF.
Nej, det är nog ingen överraskning. I SUHF:s rapport står det att den dubbla funktion av kontroll och utveckling som syftet med utvärderingssystemet är något som alla lärosäten är införstådda med. Tvistefrågan sägs handla om var tyngdpunkten ska ligga. Men i den här frågan talar SUHF med kluven tunga. I pressmeddelandet och debattartikeln hävdar man nämligen att HSV:s möjlighet att stoppa utbildningar är som om ett förtroligt utvecklingssamtal plötsligt skulle avgöra fortsatt anställning.
Ja, kanske det, men är det egentligen så orimligt? Om en förskollärare under ett förtroligt utvecklingssamtal med sin arbetsgivare avslöjade sin vana att slå barnen vore det väl synd om det inte fick allvarliga konsekvenser?
De ombytta rollerna, där den granskade granskar sina granskare, är nog en nyttig övning för båda parter. Men när SUHF mumlande börjar ifrågasätta HSV: s rätt att sätta stopp för dåliga utbildningar blir det bara allt för tydligt att det är en part i målet som talar.