Om att inte unna sig

Foto: Sandra GunnarssonLina Svensk är Ergos chefredaktör.

När jag bodde i London/gjorde tjejlumpen ett år innan jag började plugga blev jag och en av mina bästa vänner osams över 50 pence. Vi var inte överens om vem som skulle få växeln efter ölrundan som vi hade skramlat ihop till. Jag tror det gick över en vecka utan att vi pratade med varandra.
Över en jävla femma.
När jag tänker tillbaka på det där skäms jag, men försöker att också komma ihåg hur extremt lite pengar vi hade att röra oss med och hur dyrt det var att leva. Det var som i ”Rent” fast mindre händelserikt och med färre sångnummer. Sedan ska förstås tilläggas att om allt hade gått åt helvete hade man ynnesten att ha föräldrar som stod redo att ta emot en hemma i Sverige när man misslyckades med att leka vuxen.

Det jag lärde mig från den där fadäsen, förutom att det är ovärt att bråka om en femma, var i alla fall hur man får pengarna att räcka till. Att leva på studiemedlet var därför aldrig något problem för mig, vilket jag har fått lära mig att man inte pratar högt om (tänk om staten fick veta att jag inte står med ena foten på bar backe den 24e!). Vissa månader kunde jag till och med lägga undan pengar (jag vet jag vet, avrätta mig nu). Visst har jag till viss del haft turen att få tag i bostäder med förhållandevis låg hyra och litteraturen på de kurser jag har läst har inte legat i Silverbibelns prisklass. Men framför allt har jag erfarit hur man tar sig fram utan att spendera skjortan som student och hur man låter bli att unna sig allt för ofta. En del av de där snålhetsfasonerna låter jag helst bli att överlåta till andra (som att under ett halvår vara studentklyscha och leva på snabbnudlar med ketchup. Eller att, som min kollega, tro att man hackat studentlivskoden genom att äta en halv laxbit istället för en hel och spara andra halvan till nästa dag), men de mer värda tipsen delar jag mer än gärna med mig av.
Och det är precis vad jag och min kollega har gjort i den här guiden. Håll tillgodo!