Valborg utan Ferdinands mamma

Foto: Lina SvenskSandra Gunnarsson är tillförordnad chefredaktör på Ergo.

Året var 2009 och vi var ett stort gäng från Hagfors som firade valborg i Uppsala. Några av mina vänner hade redan flyttat hit för att studera, men jag själv var här för första gången i mitt liv. Det skulle komma att bli en episk helg. Vädret var varmt, alkoholen tog bra, jag upplevde chili cheese på Max <3 och kom in på det där ”nation”. Vad det var för någonting hade jag ingen aning om – men när vi väl stod där inne på ÖG och dansade till livemusik under KRISTALLKRONOR kunde jag enkelt konstatera att det var något annat än hemstadens ”pizzeriaklubb”. När det blev dags att åka hem och vi satt – eller rättare sagt låg – på perrongen och väntade på tåget fick jag en sån där avslappnad lyckokänsla som man bara får då man varit med om något nytt och stort med roliga människor. Uppsala blev förknippat med festival och när jag väl bestämde mig för att fortsätta studera var valet av universitet enkelt.

Men den första tiden i Uppsala blev ingen fest. Jag blev ”utslängd” från uppropet när jag försökte forcera mig in på kursen jag ville läsa (rätt åt mig, hade inte betygen, men ändå). Hoppade på en annan, hatade den, fick slängar av social fobi, gömde mig på rasterna och fick mitt livs sämsta betyg. Så kom våren. Men i stället för att ladda för valborg som var på g, satt jag på Studenthälsan och grät samtidigt som jag fick lära mig tekniken att byta bort de jobbiga tankarna i huvudet mot tjuren Ferdinands mammas röst.

Livet tog sig efter ett halvår, men valborg kom aldrig att bli detsamma. Det fanns alltid nån tenta som störde, eller något annat bös som var tvunget att hanteras. Känslan av att för en helg vara totalt fri och obunden av måsten infann sig aldrig. Till och med valborg kändes som ett måste.

Idag är mitt förhållningssätt mer balanserat. Om jag letar lite inne i känsloarsenalen kan jag till och med ana lite pepp. Kanske främst inför ledigheten, men jag behöver i alla fall inte plocka fram Ferdinands mamma för att hantera kommande fest. Trots allt ovanstående gnäll vill jag också passa på att tacka valborg i Uppsala för en sak – att den för mig fungerade som en inkörsport till ”tyngre studier”. Det blev ändå ganska bra här tillslut.