Kollage: Wikimedia Commons/Lina SvenskInget av det här är en del av Uppsalas studentliv...

Sju collegefilmsfenomen som inte finns i Uppsalas studentliv

De röda muggarna på efter tenta-festerna lyser med sin frånvaro, läktarna gapar halvtomma på Sirius hemmamatcher och Humlans ockerprisade kaffe är det enda som finns att tillgå i energiväg på campus. Är du en av de som, förblindad av collegefilmernas peppiga dekadens, blev lite besviken på det studentliv du trodde du skulle finna i Uppsala? Ergo listar sju collegefilmsfenomen som du INTE återfinner i Uppsalas studentliv. På gott och ont.

Folk dricker inte blaskig öl ur röda plastmuggar när man är på hemmafest. En besvikelse på många sätt, även om det kanske är mer miljömedvetet att dricka direkt ur flaskan. Har ni någonsin provat att demonstrativt krossa ett vanligt IKEA-glas i handen efter att du vunnit i beer pong för att befästa din obestridda dominans när det kommer till att pricka en boll i ett glas med öl? Det går inte. Eller om det går så gör det nog jävligt ont. På sin höjd kan man klämma ihop en ölburk, men de går ju inte att använda i beer pong ens...om man inte har en väldigt liten boll. Dessutom är det superpraktiskt med de där röda muggarna när man ska städa upp dagen efter.

 

Vilket leder oss in på nästa punkt. I Uppsala har man sällan eller aldrig så kallade “keggers” – alltså en fest som kretsar kring en eller ett par inköpta “kegs” eller ölfat. Fyll upp en balja med is, placera ölfatet i baljan och sätt dit en temporär slangtapp. Tadaa! Alla gäster kan komma och fylla på sin röda mugg, slipper ta med sig fem till tio flaskor öl per person som förvaras i kyl och på balkongen och det blir nästan ingen disk.

(Filmtips: The Rules of Attraction)

 

I Uppsala finns nästan inga campus att tala om. “Men vadå? Det finns ju typ Engelska parken, Ekonomikum och Polacksbacken!” säger du kanske då. Det där är inga campus att tala om. I collegefilmer kan man ta sig igenom ett helt kandidatprogram utan att lämna campusområdet. Förutom föreläsningssalar och studieplatser finns där allt från studentkorridorer, mataffärer och pubar, till volleybollplaner och simbassänger.

(Filmtips: Monsters University)

 

Vi har ingen fraternity- och sorority-kultur. Ni vet Kappa Kappa Gamma, Zete Beta Tau, Phi Kappa Psi, Sigma Nu, Packa Pappas Kappsäck, och så vidare. En lättnad på många sätt – det är rätt sunkigt med hemliga, könssegregerade sällskap som slår varandra med paddlar vid invigningsritualer och sånt (liknande sällskap finns förvisso även i Uppsala), men det finns även något nästan avundsvärt i det där syster- och brödraskapet som fraternity- och sorority-kulturen skapar. Man blir liksom varandras familjer under och efter studietiden, som nationskulturen på crack. För att inte tala om de helt fantastiska byggnader de olika sällskapen huserar, som man ändå får säga är snäppet vassare än Norrlandsgårdarna.

(Serietips: Greek)

 

Spring break, baby! Är det dekadens man är ute efter är spring break svårslaget, i alla fall om man får tro Hollywood. Under en vecka migrerar hela campus ner till varmare breddgrader, typ Cancun i Mexico, och vältrar sig i synd. Det vill säga sex och alkohol. Det närmsta vi kommer i Uppsala är sista april, vilket kanske i och för sig är gott nog, även om milslånga vita stränder känns något festligare än teknologer i hjälm som skadar sig på ikastade cyklar i Fyrisån.

(Filmtips: Spring Breakers)

 

Sportrelaterade masspsykoser. När det kommer till sport, och kanske framför allt basket och amerikansk fotboll, finns det noll paralleller att dra mellan Uppsala och såväl fiktiva som verkliga amerikanska colleges. Du kanske har suttit och huttrat bland de halvtomma bänkraderna på någon av Sirius hemmamatcher och undrat var alla andra hängivna fans är. Svar: de är hemma för det är skittråkigt att kolla på sport. På åtminstone fiktiva colleges har de kommit runt det lilla kruxet genom att skapa ett superjippo runt sporterna och deras lag – på något sätt måste de ju locka publik när de har investerat så mycket i sina spelare. Peppiga cheerleaders och maskotar hejar längsmed spelplanerna och matchen är mer show än sport. (Det ska tilläggas att listskrivaren kanske är något vinklad när det kommer till hur kul sport är att titta på).

(Dokumentärtips: Schooled: The Price of College Sports)

 

Det finns inga krav om att ha supermånga extra curricular activities utöver studierna som ser bra ut på CV:t. De flesta arbetsgivare i Sverige fattar inte vad det innebär att ha varit ordförande i någon liten studentorganisation, och har du “bara pluggat” juristprogrammet räcker det utmärkt för ett toppjobb. I collegefilmer är ofta de toppresterande studenterna – utöver bäst i klassen – ordförande i debattklubben, schackmästare, lagkapten i basketlaget, professionell rövslickare, etcetera.

(Filmtips: Rushmore, handlar förvisso om en high school-student, men budskapet är detsamma)