Kollage: Lina Svensk och internet"Det tar mig inte lång tid innan jag inser att det är jag som är älgen..."

En studie i pinsamheter

Vi vet att vi inte är de enda som saknar facebooksidan ”Uppsalastudentens Bekännelser”, därför har vi samlat in några pinsamma berättelser från studielivet för att du återigen ska få användning för den där skämskudden och igenkännande nickningen. Håll till godo!

Kollage: Lina Svensk och internet"Jag står och pratar med en kompis, plötsligt kommer den bara. Den första spyan."

Kollage: Lina Svensk och internet"Jag kallade statsministerns ställföreträdare Isabella Lövin för Agneta Sjödin..."

Har du också skämt ut dig i studentsammanhang? Var inte en snåljåp – dela med dig av dina klavertramp!

Mejla din story till cred@ergo.us.uu.se senast 1/3 för en chans att vara med i kommande nummer av Ergo. Alla berättelser publiceras anonymt.

Korridorsrumsturnén

Det var min andra termin i Uppsala. Jag hade fyllt 20 på söndagen men hade ännu inte haft möjlighet att utnyttja min nya ålder på Systembolaget på grund av intensivt tentapluggande till en svår kurs. När tentan var skriven på fredagen kunde jag äntligen slå till. Jag botaniserade och utforskade Systembolaget noggrant. Inspekterade spännande öletiketter och valde whisky med stor omsorg. Korgen var välfylld när jag begav mig mot kassorna.
Som sig bör så firas en skriven tenta med tentafest. Denna gång i en anonym korridor i Uppsala. En kursare bodde i denna korridor och bjöd in ett gäng från vår kurs. Jag tog med mig i princip så mycket jag mäktade bära från min exkursion på Systembolaget och var på gott humör. Festen drog igång och det var som det brukar vara på korridorsfester. Alla rum förutom ett var öppna, beer-pong i köket, musik, öl och svettlukt. Bra stämning. Jag var extatisk över att för första gången få välja helt fritt vad jag kunde dricka och i kombination med att den omfattande kursen var över drack jag mer än vad jag klarade av.
Jag står på en stol i köket och vinglar, det är suddigt, men jag uppfattar ändå att de sjunger en födelsedagssång för att fira mig i efterskott. Försöker sjunga med och samtidigt hålla balansen utan vidare framgång med varken eller. Efter detta blir det mer fragmentariska minnen. Jag står och pratar med en kompis, plötsligt kommer den bara. Den första spyan. I hopp om att så få som möjligt märkte min fadäs står jag efter bästa förmåga och torkar upp något på golvet med en disktrasa.
Festen flyter på. Minns att jag går från rum till rum för att socialisera, som om ingenting hänt. Lyckas uppehålla illusionen i några minuter i varje rum, innan jag måste kasta mig mot närmsta toalett. Går sedan vidare mot nästa rum, och mönstret upprepar sig. Tillslut uppfattar min vänner vad som händer och har ett mindre krismöte för att besluta vad de ska göra med mig. Det konstateras att jag inte är i skick att ta mig hem, så jag placeras i det enda stängda rummet, tillhörande en utbytesstudent som för tillfället var hemma i Rumänien. Med assistans från mina vänner tas jag in i rummet, lägger mig på sängen. Det snurrar. Försöker hinna till toaletten, men kommer bara halvvägs. Får hjälp att städa upp, och lägger mig på sängen för att sova ruset av mig.
Vaknar upp efter några timmar, festen är inte ens över. Tackar mina vänner för hjälpen jag fått under kvällen och ber om ursäkt för vad jag gjort, skäms och beger mig hemåt. Korridorsrumsturnén var över, men skammen har jag kvar (tillsammans med alla bilder som togs på mig när jag låg i sängen).

Älgen i rummet

Som juriststudent på grundterminerna finner en sig ibland tvungen att ta sig över halva stan tidigt om morgonen för att nå en av få föreläsningssalar som rymmer fler än 100 studenter. En (denna gång ovanligt kall och regnig sådan) morgon var BMC målet. 08:15 var tiden. Eller ja, snarare var tiden runt 08:30 när jag väl klev in i salen och tänkte att jag lite smidigt skulle smyga in obemärkt. Dörren går igen bakom mig. Alla mina kläder droppar av en blandning av svett och regn, varpå föreläsaren utbrister ”Nej men, titta! Det kom just in en älg i salen!” Det tar mig inte lång tid innan jag inser att det är jag som är älgen och att precis alla (minst 100) kursare i salen har vänt sig om för att beskåda älgen med rinnande mascara. Det som följer är en utläggning om olika former av uppsåt och vad som skulle hända om föreläsaren avsiktligt sköt älgen som kom in i salen eller bara råkade för att han antog att det var en älg som hade kommit in. Älgen stod kvar vid dörren under hela utläggningen och gick sedan och satte sig för att skämmas.

I’m not Lövin it

Jag kallade statsministerns ställföreträdare Isabella Lövin för Agneta Sjödin på ett seminarium. Ingen rättade mig. Insåg mitt misstag när jag satt på cykel på väg hem. Skämdes så jag kände för att köra ner i diket och ligga där en stund.