Resultat kontra kunskap

I en ny rapport levererar Svenskt näringsliv bilden av svensk forskning som fattig ”när det gäller att få fram innovationer, kommersialisera nya kunskaper och tänka utanför den akademiska världen”. Författarna skriver att det inte är tillräckligt att endast var sjätte som disputerade mellan 2006 och 2009 bidrog med sina forskningsresultat till kommersialiseringen av någon produkt eller tjänst och att bara hälften fått jobb som är direkt relaterade till deras forskarutbildning. Uppsaladoktoranden Pär-Anders Söderström är snarare positivt överraskad av statistiken.
– Siffrorna som Svenskt näringsliv lägger fram och som de säger är så väldigt dåliga och problematiska – är de verkligen så dåliga? Med tanke på hur många personer som disputerar, hur smala deras forskningsområden är och hur vitt skilda fält det rör sig om ser jag det som väldigt bra resultat om var sjätte bidrog med sina forskningsresultat. Att mer än varannan avhandling leder till jobb för den nydisputerade eller någon annan är så bra att jag knappt tror på det, säger Pär-Anders Söderström, som snart disputerar och är aktiv inom en rad doktorandorganisationer.
Doktorander och post docs står för en stor del av den svenska forskningen. Svenska nydisputerade besitter enligt Pär-Anders Söderström en väldig kompetens jämfört med nydisputerade från andra länder.
– Det här skulle näringslivet kunna utnyttja genom att anställa. Att så inte sker tror jag beror på att näringslivet inte förstår vilken kompetens de har. Här bör universiteten bli bättre på att förklara och beskriva. En person som disputerat är bra på att formulera vilka problem som finns och hur man närmar sig dessa, löser dem och presenterar resultaten för en viss målgrupp. Det är arbetsmetodiken och förmågan att driva egna projekt man bör fokusera på.

Det har under det senaste decenniet skett en förskjutning från forskningen som kall till forskningen som kontrakt och många som doktorerar gör det med avsikt att gå ut i näringslivet.
– På så sätt är rapporten ungefär femton år för sen – universitetsvärlden har redan tagit ett stort steg mot samhällsnyttan. Det som är synd är att man inte kan vandra fram och tillbaka mellan akademi och näringsliv. En stärkt kontakt mellan forskningen och näringslivet leder till fler innovationer.
Svenskt näringsliv anser att den forskning som bedrivs, förutom att hålla en hög vetenskaplig kvalitet, ska bidra till samhällsnyttan genom att skapa och omsätta kunskap. Pär-Anders Söderström håller med om att syftet med forskning är att skapa ny kunskap, som samhället sedan kan använda sig av.
– Men jag håller inte med om att vi bör bli bättre på att mäta samhällsnyttan genom att titta på kommersialiserbara produkter och tjänster. Jag delar inte den grundinställningen – antalet innovationer är inte ett mått på om forskningen är fattig eller rik. Gränsen är flytande vad gäller samhällsnyttan.

På trettiotalet upptäckte man neutronen och forskningen gick då ut på att ta reda på varför atomkärnorna uppförde sig som de gjorde, berättar Pär-Anders Söderström. Trettio år senare kunde man använda den kunskapen till att bygga kärnkraftverk och samma forskning gör det möjligt att behandla cancerpatienter med strålning.
– Det hade man inte i åtanke på trettiotalet. Syftet var då att förstå hur världen fungerar. Även om det inte är forskningsfokuset som leder fram till något så kan spinoffteknikerna och spinoffmetodiken göra det. Detta verkar Svenskt näringsliv inte ha förstått. Det är näringslivets ansvar, snarare än forskarnas, att omvandla kunskap till innovationer.
Svenskt näringsliv framför i rapporten kritik mot bristen på arbetslivsanknytning och näringslivssamarbeten i forskarutbildningarna. Pär-Anders Söderström förklarar att det finns särskilda ”industridoktorander” som finansieras av företag, och att det finns många nyttiga aspekter med ett nära samarbete, men att det inte skulle fungera särskilt bra att generellt föra in den formen av arbetslivsanknytning i forskarutbildningen.
– Att tänka att vi ska få avkastning för våra forskarstuderande gör att vi tappar bort grundforskningen, som ju utgör själva råmaterialet som näringslivet och universiteten sedan ska göra något av. Man vill ha ut något här och nu – vilket straffar sig i längden. Man kan få hur mycket som helst nu, men om man inte sår nytt så blir det svält i framtiden. Att kräva att all forskning ska leda fram till något blir lite av en självmotsägelse – grundforskningen är nyfikenhetsstyrd och kan inte motiveras med samhällsnytta.

nbsp;