Arkivet: Ergostriden

I senaste numret av Ergo kan man läsa att tidningens framtid är hotat på grund av bristande ekonomi. Naturligtvis oroväckande, tycker Ergoredaktionen, vilket vi utvecklar på ledarsidan. Men sett till de snart 90 år tidningen existerat är orosmolnen ingenting nytt. Tvärtom.

Sedan Uppsala studentkår tog över ansvaret för tidningen 1940 har Ergo varit ett ständigt aktuellt diskussionsämne. Bland annat frågan som debatteras just nu: hur ska Ergo finansieras? Sparkrav har varit mer eller mindre populärt bland kårpolitikerna genom årens lopp. Men då kåren ville skära ned ytterligare år 1999 var måttet rågat för redaktörerna som på ledarplats i Ergo nummer 9, valde att säga upp sig.

”Eftersom vi misslyckats övertyga politikerna om behovet av Ergo och Ergos behov, säger vi upp oss medan det fortfarande finns något kvar av den tidning vi trots allt varit stolta och glada åt att få jobba för”.

När det inte handlat om ekonomi är det tidningens innehåll som varit i fokus. För politisk och vänstervriden har det hetat i vissa fall. År 1967 var diskussionen så het att kårordförande med flera andra kåraktiva gick ut i lokala medier där de förklarade att Ergo borde läggas ned.

Problemet var bara att dåvarande redaktör Gunnar Hofring, som knappt varit en månad på tidningen, först fick höra talas om uppropet genom Upsala nya tidning.

Hofring tog tillfället i akt att ställa kårordförande Sören Bäckman mot väggen. Resultatet kunde man läsa om i Ergo nummer 11 samma år, under rubriken ”Ergostriden rasar vidare” nbsp;

***

Nedan följer ett urval från intervjun.

”Nya ergoredaktören är för extrem. Lägg ner tidningen, tycker kårordförande, vice kårordförande med flera kårmedlemmar på höga poster. Det var vad Ergoredaktör Gunnar Hofring vaknade och fick läsa i UNT en morgon. Inte det minsta visste han om aktionen och vad var naturligare än ett samtal med högste chefen, kårordförande Sören Bäckman.

Tycker Du det är riktig personalpolitik att komma med ett sådant här hugg i ryggen på mig redan efter tre veckor som redaktör?
– Det är beklagligt att vi inte hann meddela redaktionen, men allt blev färdigt så sent på onsdagskvällen. Dessutom är det tidningsstyrelsen som anställt Dig, och jag vill inte lägga mig i ett annat kårorgans verksamhet.

Du tycker alltså det är bätre för oss, att få läsa om det i UNT. Förresten så var ni ju i kontakt med kuratorerna redan på eftermiddagen för att få deras underskifter.
– Vi förberedde naturligtvis uppropet under dagen, men det blev inte klart förrän sent på kvällen.

Hade det inte varit naturligare att först gå till ergo med uppropet i stället för till UNT?
– nbsp;Går det? Vi diskuterade saken, men då sade man att dead-line för numret gick ut på onsdag, och då gjorde vi inget försök.

Det är riktigt, men hade det inte varit naturligare att tala med redaktionen om en sådan här viktig sak?
– Jo, kanske. Hade vi haft tillräckligt med energi, så skulle vi nog gjort ett försök.

Tycker Du det är riktigt att säga att jag är extrem och därmed utdöma mig som redaktör redan efter nummer.
– Missnöjet med ergo har länge legat och grott. Hela förra terminen fick vi bara skäll, invektiv och en osaklig debatt från tidningen. Nu hade vi hoppats på en bättring, när det kom en ny redaktör, men efter Din programförkling, där Du säger Dig vilja fortsätta i den gamle redaktörens fotspår med respektlöshet för kårordförande, kårstyrelse, reaktionära högerstudenter och konservativa UUS-are, då måste vi reagera. Tidningen skall vara objektiv och informativ. Den skall inte driva någon politisk linje. nbsp; […] Folk ringer till mig och frågar vad kåren tänker göra åt tidningen. De som ringer tycker inte alls om tidningens snedvridna journalistik.

Hur många samtal får Du?
– 5-6 om dagen.

Hänvisar Du inte dom som ringer till ergo. Vi är ju ansvariga för tidningen, inte Du?
– nbsp;Några ber jag ringa till er.

Det är konstigt, för till oss har bara en ringt angående det sista numret. Inga andra har hört av sig per telefon.
– Jaså.

[…]

Men om det nu står något som Du eller de andra inte anser vara riktigt, varför hör ni inte av er och svarar i tidningen?
– Vi har inte tid att sitta och svara på allt som skrivs. Dessutom skall Du veta att alla människor inte har förmågan att skriva och vara polemiska.

Du tycker alltså att vi skall bli lidande för att inte ni kan skriva och försvara er?
– Nej, men redaktionen skulle kunna ändra innehållet i tidningen, så att man inte hade så mycket polemiska grejer utan i stället inriktade sig på lugn och saklig information. [...]

***

Epilog. nbsp;Ergo lever.