Hjälp utifrån ska utveckla språket

Ett ögonblick…

…Frans Lundgren, universitetslektor vid institutionen för idé- och lärdomshistoria, som tagit initiativ till att anställa en författare i ett halvår för att utveckla skrivandet på institutionen.

Foto: Uppsala universitetFrans Lundgren, universitetslektor vid institutionen för idé och lärdomshistoria, hoppas att man via författarhjälp ska kunna utveckla språket och på så sätt kunna nå ut till en bredare publik.

Varför behövs en författare på din institution?
– Om humaniora ska kunna spela en viktig roll som vetenskap i framtiden, kan vi inte bara rikta in oss på specialisering. Vi måste samtidigt kunna upprätthålla en relation med en bredare publik och då spelar skriftspråket en stor roll. Eftersom vi själva inte är experter på att skriva, ville vi ta in ett proffs för att se vad vi kan lära oss.

Vad är det vanligaste felet forskare gör när de ska skriva för en bredare publik inom ditt område?
– Att man överskattar läsarens tålamod och förmåga att sortera genom att till exempel börja i abstraktioner eller lämna över för mycket information.

Varför har det blivit så?
 – Vetenskapen blir snävare och mer specialiserad. Skriftspråket står också inför stora utmaningar i och med kravet på publiceringstakt ökar och att man numera i regel skriver på engelska, vilket inte är ens modersmål och kanske gör det svårare att skriva en lite mer ledig text.

Den ni valde att anställa är författaren och journalisten Magnus Linton. Vad var det som gjorde att ni valde honom?

– Han är en väldigt kvalificerad författare inom fackbokssfären, han har till exempel varit nominerad till Augustpriset två gånger. Han hade också intressanta tankar kring hur man borde diskutera skrivande, bland annat genom att skapa intellektuella cliffhangers.

Hur har ni tänkt att han ska arbeta?
– Hålla workshops, handledning och seminarier för våra masterstudenter, doktorander samt juniora- och seniora forskare.

Ingenting för studenterna på grundnivå?
– Tanken är att detta också ska ge oss som lärare bättre redskap för att kunna tala om skrivande, vilket förhoppningsvis kommer få effekter även på grundnivå.

Var det många som sökte?

– Runt 30. Vi fick ett mycket starkt och namnkunnigt fält av sökande med olika bakgrund – poeter, romanförfattare, dramatiker, kritiker, översättare och sakprosaförfattare. Vi kunde ju bara välja en. Men om vi väljer att ta liknande initiativ i framtiden är tanken att vi ska ta någon med en annan bakgrund för att få olika perspektiv.