Foto: Sandra GunnarssonSigne Wolf åkte på utbyte till Canberra. Hon är glad att hon valde ett universitet i huvudstaden och inte vid kusten. Att åka på turer till havet var fint, men hon trivdes bättre i Canberras universitetsmiljö.

”Spännande att diskutera demokrati”

Inspirerande kurser, diplomater på barerna och hotfulla kängurur i utkanten av campus. Signe Wolf ångrar inte att hon kämpade sig igenom de ”25 000” olika ansökningsformulären för att få plugga en termin i Australiens huvudstad Canberra.

Läs mer

Hur gör du för att plugga utomlands och vilka alternativ finns? Läs intervjun med internationella kansliets Jonathan Schalk.

Studenten Simon Lidström åkte på utbyte och fältstudier till Libanons huvudstad Beirut. Läs intervjun om hans upplevelser här.

När det uppstod en termins lucka mellan kandidat och master i statsvetenskap, bestämde sig Signe Wolf för att plugga en termin utomlands. Efter att ha kollat utbudet föll valet på Australian National University i Canberra – universitetet hade bra rykte och i Australien skulle hon få träna sin engelska.

– Det kändes också som en bra möjlighet att få plugga vid ett av de bästa universiteten gratis.

I januari lämnade hon minusgraderna och landade efter en 20 timmar lång flygning i ett 35-gradigt Australien. Inledningsvis var hon lite nervös. Det var första gången all undervisning skulle vara på engelska – och på masternivå.

– Det var lite svårt att göra sig hörd på seminarierna i kurserna där de flesta var australiensare. Men i de kurser där det var mer blandat, var samtalsklimatet mer förlåtande.

Undervisningen höll hög kvalitet. Till skillnad från i Uppsala följdes ofta föreläsningarna av ett seminarium direkt efter. Hade man inte lyssnat var man rökt. Detta ledde också till att få vågade missa föreläsningarna. Förutom upplägget, skilde sig även inriktningen åt.

– Australien ligger ju närmre Kina och på universitetet fanns många kinesiska studenter. Generellt var det mycket mer Kina-fokus än vad det är här. Här pratar vi ju mest om USA, säger hon och fortsätter:

– Det var faktiskt det som gav mig mest, att diskutera vad demokrati är med de som inte har det som en självklar del av sin uppväxt. De asiatiska studenterna, å sin sida, blev förvånade när vi pratade om demokratins förfall, de trodde att det fungerade så bra i väst.

Att hitta kompisar
att umgås med var inte svårt då de andra utbytesstudenterna var ”desperata efter vänner”. Svårare var att gå ut på klubb. När jag frågar om det var någonting hon saknade i Australien nämner hon just nationerna.

– Antingen kunde man gå till jazzklubbar som var nice, men asdyra. Eller 18-årsställen som var superpackade och högljudda.

Klubbutbudet var dåligt, men att hänga på barer kunde väga upp. Den lite fördomsfulla bilden av Australien som en plats fylld av backpackers och ”surfer dudes” stämde föga överens med Canberra. I stället frekventerades barerna av diplomater. Ibland kunde man till och med få höra lite diplomatskvaller.

Vad som däremot stämde överens med bilden av Australien var förekomsten av djur.

– Jag såg en hel del kängurur på campus. De kom fram i skymningen och ställde sig i en klunga och stirrade. De har ju ganska stora muskler, jag tyckte de var lite läskiga. Mina australiensiska kompisar skrattade åt det.
 
Trots att Signe Wolf inledningsvis var orolig, klarade hon alla kurserna med bra betyg. Hon är glad att hon orkade fylla i alla ansökningar – för det var svårare än vad hon trott.

– Det kändes som att det var 25 000 olika ansökningsprocesser, säger hon och berättar om krånglet med att söka visum, hitta rätt typ av visum, registrera sig på kurser, visa att man var behörig till det man ville läsa, hitta boende och sedan lyckas betala inom 48 timmar. Därtill gällde det att förhålla sig till bankdagar och tidsskillnad.

– Men jag försatte mig i den situationen och får skylla mig själv. Jag hade praktik under ansökningsperioden och kunde inte gå på några infomöten med internationella kansliet. När jag väl mailade och frågade var de väldigt hjälpsamma.