Foto: Sigrid AskerStaffan Ahlner har sett studenter komma och gå på Sernanders väg i över 40 år och många av dem har också provat hans kryddstarka mat.

Gammal räv i studentvärlden

Under fem decennier har Staffan Ahlner varit något av en institution i Flogsta. Han tänker aldrig lämna sitt studentrum, men saknar korridorsgemenskapen från förr.

Matematik och astronomi lockade honom till lärdomsstaden från barndomshemmet på Lidingö 1972, men ganska snart blev studentlivet viktigare än själva studierna. Eftersom boende i Studentstaden på 1970- och 80-talen fick livstidskontrakt har Staffan Ahlner ändå aldrig behövt flytta från sitt korridorsrum. Det har han heller inte haft någon önskan om.
– Jag har ju alltid jobbat för området. Då är det praktiskt att bo här.
Nästan lika länge som Staffan har bott här har han försett Flogstaborna med mat från hela världen. Först på privat basis vid korridorsfester, sedan som anställd kock på Flogstapuben på Sernanders väg 1, som senare blev Sernanders krog. 2006 gick verksamheten i graven, men Staffan startade i stället en matförening som under några år höll till i hus 2. Många är de Uppsalastudenter som genom åren känt hettan från chilin i Staffans vegetariska mat. Bland hans specialiteter finns mexikansk tortilla, den indiska rätten vindaloo och injera – etiopiska pannkakor med kryddstarka tillbehör.
– Jag var nog först i Sverige med att sälja injera. När jag flyttade till den här korridoren 1986 bodde här en tjej från Asmara, Eritrea, som lärde mig laga det, berättar Staffan.
Att ha grannar från världens alla hörn har varit en stor behållning med att bo på Sernanders väg, och det var också det som blev hans inkörsport till kockyrket. I hans första korridor – som han flyttade ifrån när HSB köpte upp tre av höghusen – fanns gäststudenter från länder som Sri Lanka, Indien och Somalia. Det var när han fick ta del av deras matkulturer han hittade sin passion.
– Sammanhållningen i korridorerna var bättre då, in på 90-talet hade man i regel en korridorsfest i månaden. Nu känns det som att studenter umgås mer kurs – eller nationsvis. Jag skyller det på bredbanden – när vi blev uppkopplade började folk hålla sig på rummen med sina datorer, säger Staffan.
Ett annat nedköp för området tycker han är studieavgifterna för utomeuropeiska studenter. Det har lett till att mycket av Flogstas internationella prägel har gått förlorad.
– Akademiker från Indien och Kina kommer att styra världen om några år. Vi gör även oss själva en stor otjänst när vi gör det svårare för dem att plugga här, säger Staffan bestämt.

Han drar sig inte för att ta ställning. När Studentstaden skulle byta ut heltäckningsmattorna i korridorsrummen på Sernanders väg mot korkmattor sade Staffan att de själva fick flytta ut hans samling med ölflaskor först. Det var det ingen som orkade, så nu är hans rum sannolikt det enda vars golv fortfarande täcks av järngrå textil. Och de tomma ölflaskorna har blivit fler. Staffan tar hem minst en från varje land han besöker.
– Fast jag reser inte så mycket längre. I dag behöver man knappt förflytta sig alls för att få tag i kvalitetsöl. Svenska mikrobryggerier är bättre, säger han.
Även om Staffan på pappret är pensionär är det svårt att se honom som något att annat än kock. Den direktimporterade tortillapressen från Mexiko har något av en hedersplats i rummet, och flera gånger i veckan har Staffan middagsgäster i korridoren.
– Det är både gamla stammisar från krogen som jag hållit kontakten med, och nya bekantskaper. Det finns några till i området som är äldre, men jag umgås faktiskt mest med studenterna, säger Staffan.