Kurs i lycka bildar studenter

Geijersalen en kväll i maj, lokalen är nästan full. Psykiatrikern och forskaren Anna Sylvén är inbjuden för att tala om familjerelationer – inte som föreläsare, utan som intervjuobjekt. Brian Palmer har nämligen kastat om den vanliga undervisningsformen och gjort studenterna tongivande. Inför varje kurstillfälle förbereder en grupp studenter ett antal frågor som knyter an till ämnet lycka och till den person de har framför sig, yrkesmässigt såväl som privat.
– Intervjuformatet är en mycket rikare undervisningsform än vanliga gästföreläsningar. Att ägna hela undervisningstiden åt intervjun har flera fördelar shy;– förutom att studenterna blir mer aktiva ger det dem också en chans att pressa gästen på de mest komplexa, svåra delarna av deras åsikter, synpunkter och teorier. Det finns utrymme att ta upp motsägelser och problem, säger Brian Palmer.
Det är andra gången han håller kursen i lycka och studenterna som förberett dagens intervju gör Anna Sylvén sällskap längst fram i salen. Tanken är att skapa närhet och gemenskap och att få gästen att känna sig mindre som en auktoritet och mer som en diskussionspartner. Brian Palmer talar om ”democratic deliberation”, aktivt deltagande i samtalet och vikten av att kunna delta i samhällsdebatten som en upplyst, aktiv medborgare.
– De flesta av gästerna tycker att intervjuformen är väldigt positiv. Gustav Fridolin sade att det var en intellektuell stimulering han annars inte skulle ha fått – en femminuters frågestund efter en föreläsning är inte samma sak. Jag uppmuntrar studenterna att inkludera även personliga frågor, även om de oftast är väldigt blyga inför detta, men det brukar bli de mest kraftfulla svaren och de mest oförglömliga upplevelserna för studenterna.

Brian Palmer försöker hitta personer som är spännande och relevanta att bjuda in som gäster. Ofta blir det folk han känner, dels för att han behöver veta att de inte är för blyga och dels för att universitetet inte ger någon ersättning. Tiden ger gästerna gratis och tågbiljetterna betalar han själv för.
– Jag försöker även få hit andra personer, men det är svårare även om det hjälper att vi haft kända gäster. Jag har bett min institution om pengar flera gånger utan att få några, trots att det rör sig om så små summor. Det är viktigt för mig att mina studenter får det bästa. På Harvard finns stora resurser så man har väl blivit lite bortskämd.
Förutom själva intervjuformen har han också försökt införa de gästmiddagar han brukade ha på Ivy League-universitetet, på Uppsala universitet. Under kursen i lycka hålls fyra kursmiddagar i Röda rummet på V-Dala nation. Närvaron är frivillig och antalet studenter som deltar varierar beroende på när under terminen middagarna hålls, fler kommer i början och färre på slutet, när tentaperioden inletts.
Det var den förre rektorn vid Uppsala universitet, Bo Sundqvist, som rekryterade Brian Palmer, då han tyckte att universitetet borde ha fler bildningskurser. Den första kursen Brian Palmer höll var Att leva inför andras lidande, kursen Happiness är hans senaste.
– Jag diskuterade med kollegor ämnen som skulle vara intressanta för studenter från olika discipliner och tänkte att lycka skulle vara ett bra ämne eftersom det tangerar frågor om vad som är ett gott samhälle och ett gott liv.

Det var annorlunda när han undervisade på Harvard berättar han. Minst en fjärdedel av studierna bestod då av bildningskurser.
– I USA är bildningskurser ett privilegium. På Ivy League-universiteten är de obligatoriska, även om de på de statliga collegen är färre, eftersom studenterna där inte anses behöva tänka på sådant som livets mening och att ta ansvar för andra – bildningskurser är till för framtidens ledare. Det är ett cyniskt sätt att se på det, jag ser det snarare som ett demokratiskt projekt – alla ska ha samma rätt att engagera sig som samhällsmedborgare.
Han listar en rad fördelar, som bred kunskap om kulturella och historiska gränser, förmåga att delta i det offentliga samtalet, känsla för moral och etik, en plats för estetik och inte minst den tvärvetenskapliga aspekten. Brian Palmer trycker hårt på att alla studenter borde läsa kurser som ges utanför heminstitutionen.
– De som pluggar på BMC borde ha kurser på statsvetenskapliga institutionen, i till exempel medborgerliga rättigheter. På BMC uppstår många etiska frågeställningar, vad gäller till exempel designer babies och fostervattensprov – det är gigantiska frågeställningar för samhället och det vore bra om de som studerar på BMC kunde debattera frågorna offentligt.

När tiderna är ekonomiskt kärva är det dock få studenter som vågar läsa bildningskurser, istället väljer de kurser som kan bättra på examen, kurser inom det ämne som de vill jobba med. Brian Palmer är medveten om att många arbetsgivare undrar över studenter som läst så kallade bildningskurser.
– Vissa arbetsgivare förstår att det är positivt att man har läst kurser utanför sitt ämne, men det är ganska få som tänker så tyvärr – de måste hela tiden tänka vinstmaximering. Studenterna kan förlora chansen till ett mycket rikare liv. Det kommer att bli många förändringar på framtidens arbetsmarknad – kunskaper kan bli oanvändbara på grund av ny teknik eller för att expertisen flyttas till Indien eller Kina – då är det mycket bra om man läst annat.
Eftersom det i det nuvarande systemet ibland betraktas som negativt att ha bildningskurser i sin examen anser Brian Palmer att de borde göras obligatoriska.
– I USA heter det att man är ”well rounded”, att man har en bred kompetens – det skulle man önska också i Sverige. Men regeringens försök att öka genomströmningen motverkar direkt bildningskurserna. Jag vill att mina studenter ska kunna känna frihet, att de ska våga hitta sin egen väg i livet – det är mycket det som Happiness-kursen handlar om – att våga vara sig själv.

Under vårterminens första intervju var journalisten och författaren Alfred Skogberg inbjuden med anledning av hans kommande bok om självmord. Brian Palmer berättar att en av studenterna bad honom att beskriva vad som hänt i hans liv som fått honom att skriva en bok om självmord. Det visade sig att flera av hans vänner begått självmord under en kortare tid.
– Han grät när han svarade, gjorde det till en personlig fråga och lade ett allvar till diskussionen som man annars skulle ha gått miste om. Det amerikanska talesättet ”you can get all A’s and flunk life” är en påminnelse om att det vi gör med våra liv är det som betyder något för våra medmänniskor. När Skogberg berättade att han missat tecknen blir det en tankeställare om hur vi använder oss av vår empati.
Brian Palmer bjöd in Alfred Skogberg att tala om självmord som en motsats till lycka och välmående eftersom han tyckte att det intellektuellt skulle vara bra att ha i åtanke och för att det skulle bilda en bra grund för att ta upp etiska frågeställningar.
– Många väljer kursen för att de vill ta reda på hur de kan bli lyckliga, men med självmord tar man också upp andras lidande och inte bara hur man gör för att maximera lyckan för sig själv – den altruistiska aspekten och samhällsansvaret får plats.

Kvällens intervju avslutas efter en sista fråga från en av studenterna på kursen och folk börjar skingras, men längst fram sitter några kvinnor och diskuterar ivrigt.
– Man får många tankar under de här intervjuerna som man bär med sig hem och reflekterar över. Jag tror att det är meningen, eftersom man måste skriva ner tankar och kommentarer i forumet efteråt, säger Karolina Eriksson, som läser till personalvetare med inriktning mot psykologi.
Camilla Mercurio läser även hon till personvetare, fast med inriktning mot sociologi, och hoppade på kursen efter att hon hört Brian Palmer tala under humanioradagarna.
– Poängen är inte att jag ska säga vad jag tänker utan att föra diskussionen framåt. Vi spinner vidare med olika frågor – det är sällan man kommer på bra frågor att ställa under intervjun och då är det bra att ha forumet, säger Camilla Mercurio.
Tillsammans med Karolina Eriksson och Sidsel Sörensen, som läser psykologi och kandidatprogrammet i kulturentreprenörskap, tycker Camilla Mercurio att kursen gett väldigt mycket. De framhåller den öppna stämningen och är alla tre mycket nöjda med de intervjuer som varit.
– Jag tror inte att någon annan än Brian Palmer skulle lyckas fylla en stor föreläsningssal på kvällen, säger Karolina Eriksson.
– Han inbjuder till diskussion – det är ingen som behöver vara rädd för att ställa frågor. Det är många här som inte går kursen utan bara kommer hit för att lyssna – det ser man inte så ofta på andra kurser – att folk kommer dit frivilligt, säger Camilla Mercurio.

nbsp;